Drivkrafter att starta företag – varför väljer färre kvinnor än män att bli egenföretagare?

Mäns företagande är dubbelt så stort som kvinnors. Nivåskillnaden mellan kvinnor och män förklaras ofta av att nästan hälften av den svenska kvinnliga arbetskraften är anställd inom offentlig sektor. Men forskningen förklarar inte varför det är färre kvinnor än män som väljer att starta och driva eget företag. Finns det skillnader mellan kvinnor och män i valet att bli egenföretagare? Vad säger analytikerna respektive praktikerna?

På ett lunchseminarium arrangerat av Entreprenörskapsforum (f.d. FSF) den 16 juni presenterade Stina Eklund och Altin Vejsiu, båda verksamma som analytiker vid Näringsdepartementet, en studie på temat ”Drivkrafter att starta företag: ett genusperspektiv”.

Betydligt fler män än kvinnor blir egenföretagare

Stina Eklund inledde med att berätta att kvinnligt företagande är en stor fråga för Maud Olofssons Näringsdepartement. Detta samtidigt som det inom regeringen finns en stor efterfrågan på forskningsbaserad policy. Därför har Eklund och Vejsiu tittat närmare på om det finns studieresultat kring olika gruppers drivkrafter att starta företag att göra politik av? Med hjälp av registerdata från LISA för perioden 2003 till 2006 kan analytikerna bl.a. visa att anställda oftare är kvar i samma status över de undersökta åren. Tråkigt nog rör de inaktiva, (t.ex. arbetslös, sjukskriven) sig inte heller i någon högre utsträckning. Gruppen kombinatörer är däremot mer rörliga och går oftare än andra in i företagande. En relativt stor andel anställda startar företag, men betydligt fler män än kvinnor blir egenföretagare.

Män startar företag för att få högre inkomster

Altin Vejsiu förklarade undersökningsmodellen närmare och berättade att fyra löneekvationer om förväntade inkomster tagits med för att se om inkomstskillnader påverkar valet att starta eget. Det visar sig att män oftare startar eget med sikte på högre inkomster, något som inte gäller kvinnor. Familjeinkomsten spelar också roll. Om din partner tjänar över 200 000 kronor om året har du en säkerhet att kunna gå med förlust de första åren och tenderar alltså oftare att starta eget, hävdade Vejsiu. Förmögenhet är också avgörande: Ju större förmögenhet du har desto större sannolikhet är det också att du startar företag, och variabeln biter lika mycket på kvinnor som män. Vad gäller personer som är anställda i stora företag väljer dessa mer sällan att bli egenföretagare. Enligt Vejsiu kan detta bero på att det redan finns stora karriärmöjligheter inom ett större företag – därmed tar man inte steget att bli entreprenör.

Utbildning, trygghet, integration och ett neutralt skattesystem

Vad är då slutsatserna av studien? Jo, Eklund och Vejsiu menar att det behövs ett konkurrenskraftigt och entreprenöriellt utformat utbildningssystem, ett förbättrat trygghetssystem – särskilt för kvinnor – en politik för integration, möjligheter att bryta utanförskap samt ökad trygghet i de olika delarna av arbetsmarknaden. Utöver detta tycker de att skattesystemet behöver ses över. Är det helt neutralt eller sker en assymetrisk behandling av egenföretagare och anställda, frågade Vejsiu och tillade att det är en fråga för nästa studie.

Kvinnor startar företag för att lösa problem

Därefter var det dags för den första av två kommentatorer, Monica Lindstedt, grundare och styrelseordförande i Hemfrid, att ge sina synpunkter på studien och frågeställningen i stort. Lindstedt hade svårt att känna igen sig i Eklunds och Vejsius siffror och menade att studien bortser från den företagsform de allra flesta väljer, aktiebolaget. Hon berättade vidare hur hon – när hon var med och startade Metro – kommit i kontakt med Jan Stenbeck som hävdat att det finns tre saker som driver människor: makt, sex och pengar och alltid minst två i kombination. Lindstedt menade att hon aldrig känt igen sig i den beskrivningen heller – för själv har hon startat företag för att lösa problem:

– Pengar har varit totalt ointressant. Med Metro ville vi lösa dagstidningsproblematiken och med Hemfrid löser jag ett eget problem eftersom jag är gift med en väldigt jämställd person – på det mentala planet.

Tidsaspekten och riskkapitalet är viktiga

Lindstedt menade att det är en sak att starta ett företag men en helt annan att få det att överleva. Här är tidsaspekten viktig. För att få Hemfrid lönsamt tog det sex år, en tidsperiod som en riskkapitalist inte skulle ha tålamod att vänta ut. En förklaringsfaktor till det låga kvinnliga företagandet såg Lindstedt i att kvinnor – med erfarenhet främst från offentlig sektor – inte har någon vana att sälja. Dessutom är kvinnor med försörjningsansvar inte lika benägna att ta risker. Sedan måste man också brinna för sin idé. Och vad gäller att skaffa kapital så anser Lindstedt att man kan dra slutsatser från tv-programmet Draknästet: hellre en A-entreprenör med en B-idé än tvärtom.

Företagare tjänar mindre och jobbar mer

Därefter var det dags för Monica Renstig, VD, Women’s Business Research Institute samt författare och journalist, att ge sina synpunkter och kommentarer. Hon inledde med att berätta att hon hela sitt liv brunnit för att öka kvinnors makt och företagande. Vad gäller studien ifrågasatte hon kategoriseringen av företagsformerna, eftersom hon själv skulle platsa i alla tre kategorier: egenföretagare, anställd, kombinatör. Eftersom kvinnor ofta startar konsultföretag menade hon att man kanske bör indela efter bransch istället för efter kön. Renstig påpekade att anställda tjänar mer än företagare samtidigt som företagarna arbetar betydligt fler timmar:

– Du blir bara rik på företagande om du startar IKEA eller H&M och det tar tid. Dessutom är det något du inte vet när du startar – för allt företagande innebär risk.

Det saknas pengar och en marknad

Kvinnor startar inte företag för att tjäna pengar, men de är enligt Renstig lika intresserade av att få en hög inkomst som män. Problemet är kanske att de arbetar i fel branscher. Monica Renstig pekar på statistik som visar att kvinnor vill starta företag men att få gör det. Ett skäl till detta finner hon i bristen på eget kapital och sparande. Därför föreslår hon en svensk variant av den danska modellen där man kan lägga undan delar av den egna lönen till förtagande.

– Det som saknas – utöver pengar – är en marknad. När det öppnas upp för mer ett ökat företagande inom vård, skola och omsorg ska vi kvinnor starta företag på löpande band, avslutade Renstig.

Upphandlings- och anbudsunderlagen bör göras småföretagarvänliga

I den efterföljande diskussionen påpekade Altin Vejsiu att företagare är en mycket heterogen grupp som enskilda företagare kan ha svårt att känna igen sig i. Och eftersom inkomst definierat studiens urvalsgrupper har det inte varit möjligt att ta med aktiebolagen, där det inte går att särskilja företagarens lön.

Men hur skapas bra policy för företagen som sticker ut från genomsnittsföretagaren? Monica Lindstedt trodde inte på några specifika insatser utan betonade vikten av ett företagarvänligt skattesystem och menade att 3:12-reglerna tycks vara utformade för att förhindra skatteplanerande tandläkare. Dessutom menade hon att det behövs förmånligt sparande, förmånliga lån och längre lånetider.

Monica Renstig tillade att kommunerna bör gå i bräschen för att påverka upphandlingsunderlagen ur ett småföretagarperspektiv samt se till att anbudsunderlagen är rimligt konstruerade. För varför inte importera pennor från Kina – för den kommunala skolans räkning – istället för att öppna ett olönsamt kafé?

Följ oss på: