Entreprenörskapsveckan 2010 ­­– Malmö 24 maj

Entreprenörskapsveckan 2010 inleddes ett mindre seminarium vid MINC, Malmös företagsinkubator, dit ett 30-tal personer från regionala organisationer var inbjudna för att delta i en diskussion om riskkapital kopplat till regionala förhållanden.

Susanna Falkengren, känd från TVs “Draknästet”, agerade moderator. Huvudtalare var, som under hela veckan, professor Josh Lerner, Harvard Business School. I centrum för seminariet var frågan om de system, främst offentliga, som finns för hantering och kanalisering av riskkapital verkligen är effektiva.

img_Lerner_Susanna_PontusFrån vänster: Josh Lerner, Susanna Falkengren och Pontus Braunerhjelm

Josh Lerner lyfter i sin forskning fram att det finns två huvudsakliga utmaningar för statligt finansierade program för att stödja entreprenörskap och innovationer; dels är staten inte tillräckligt bekant med själva miljöerna – den kompetensen saknas; dels misslyckas ofta själva genomförandet av programmen — trots att avsikterna är goda. Dessa tankar utvecklas i hans senaste bok,  ”Boulevard of broken dreams – why public efforts to boost entrepreneurship and venture capital have failed  and what to do about it”.

Vad bör då det offentliga systemet göra? Josh Lerner menar att det finns några viktiga punkter att ta fasta på och kom med några goda råd;

  • Utvärdering – funkar initiativen och programmen? Påfallande ofta saknas en systematisk utvärdering.
  • Förenkling – många program och initiativ förefaller ganska lika och ofta kan de med fördel slås samman och effektiviseras;
  • Marknadsperspektivet – är programmet efterfrågat? Utbud av kapital genom offentliga initiativ styres inte av efterfrågan. Ett marknadsperspektiv behövs för att undvika mismatch.

I diskussionen i Malmö framhölls det regionala exemplet Mobile Heights, ett initiativ av Teknopol i Malmö, som lyckat. Marianne Larsson, som arbetar som Business Advisor där, berättade att man har hittat en stabil process för matchning av aktörer i systemet och företag, företag som inte sällan har en bärkraftig affärsidé och även ett kundunderlag när de kommer till Mobile Heights. Under en period två – tre månader går dessa företag igenom vad som kan liknas en vid en inkubatorprocess där man försöker matcha företagets behov med utbudet i innovationssystemet. Flera företag som inte fått finansiering via mer traditionella kanaler har på detta sätt nått stor framgång. Ett exempel var en av föreläsarna vid eftermiddagens seminarium, Del Alibocus med företaget Kaskado.

Öppet seminarium Malmö högskola måndag 24 maj

Dagen i Malmö fortsatte med ett öppet seminarium inför 150 åhörare på Malmö Högskola.

Hanna Sigsjö, koordinator för entreprenörskap vid Malmö högskola, berättade att högskolan har totalt 60 – 70 kurser och program med entreprenörskapsinriktning i olika omfattning, många med profilen socialt entreprenörskap. 52% av studenterna har en affärsidé.

Malmö stad och Region Skåne stöder högskolan och dess entreprenörskapsinriktning. Att regionen är kunskapsmässigt orienterad framhölls även av VDn för Öresund Entreprenurship Academy, Jakob Stolt, som menade att akademins arbete med att utveckla entreprenörskapsprogram vid regionens alla lärosäten är mycket viktigt;  “What is king, cash or technology? The answer is: knowledge“

Del Alibocus, grundare och ledare av företaget Kaskado, berättade om sin historia som företagare. Med bakgrund inom försäljning i telekomindustrin har han utvecklat ett företag som arbetar med reklam i mobilen, med stora kunder bl.a. i Sverige, Danmark och Storbritannien.

– Den svenska affärskulturen är hjälpsam. Att få hjälp med allt från kontorslokaler till rådgivning i ett tidigt skede, t.ex. i en inkubatormiljö, är ofta avgörande för företagets utveckling.

Trots att Kaskados produkt efterfrågades matchade den inte riskkapitalmarknaden och Del Alibocus  hade haft initiala problem att hitta finansiering för sin produkt. Del pekade på att hans bakgrund som icke-svensk gjorde att han upplevde det som att han saknade rätt nätverk, något han uppmanade företagare att tänka på,

– Du har ofta goda nätverk, utan att kanske ens tänka på det.

I Del Alibocus fall kom genombrottet när han träffade Mobile Heights Business Center vid Teknopol. Genom deras processer träffade han investerare som var villiga att gå in i tidiga skeden. Del avslutade med att konstatera att Sveriges affärsklimat för entreprenörer är gynnsamt. Systemen som finns erbjuder en bra infrastruktur, det finns kapital och inte minst rådgivning till dem som vill starta eget företag.

img_alibocus_larsDel Alibocus och Lars René Petersen

Sektorn socialt entreprenörskap är den snabbast växande entreprenöriella sektorn i Danmark, enligt chefen för Center for Social Economy, Lars René Petersen. Detta center sammanför sociala entreprenörer med andra sektorer i samhället. Tanken är att det skall fungera som ett praktiskt center som även skall arbeta för att påverka hur policy utformas för att utveckla det sociala entreprenörskapet.

Ofta har denna typ av företag svårt att hitta finansiering då man inte har något tydlig tillhörighet rent affärsmässigt och definitionsmässigt. Företagen i denna verksamhet jobbar mot ett socialt mål, t.ex. inom miljö eller hälsa och återinvesterar pengarna i verksamheten snarare än delar ut vinsten till aktieägare.

Man försöker vid centret mäta ”social return on investment” snarare än enbart ”return on investment”, allt med målet att skapa mer effektiva sociala företag och nå en värlfärdsekonomi i världsklass.

För Josh Lerners presentation, se referat från prisutdelningen i Stockholm 26 maj.

Dagen i Malmö avslutades med ett panelsamtal om venture capital, entreprenörskap och innovationer .

Medverkade gjorde Carin Daal, Region Skåne, Gustav Peterson, FundMe, Lars René Petersen, Center for Social Economy, Danmark, Kerstin Holm, ALVI Inc, Susanna  Falkengren, Exipos Invest, Del Alibocus, Kaskado, Pontus Braunerhjelm, Entreprenörskapsforum och Josh Lerner.

Carin Daal  öppnade med en beskrivning av hur Region Skåne uppmuntrar kluser och innovation; hur regionens nya strategi ser ut. – Det är inte lätt att vara finansiär från den offentliga sektorn. Vi har inte haft tillräckligt lång tid för att utvärdera insatserna. Det viktigaste vi har gjort är att vi poolat de resurser som tidigare var mycket spridda och därför fått en bättre överblick och bättre genomslag.

– Del Alibocus beskrev tidigare hur han fått starkt stöd och hjälp att hitta finansiärer i  Blekinge, skulle han ha fått samma välkomnande i Skåne, undrade dagens moderator, Pernilla Ström som själv är företagare i denna region.

– Det hoppas jag! Svarade Carin Daal, men tillade att det nog beror på var i SKåne man startar sitt företag.

Gustav Peterson, FundMe, beskrev den sajt han startat för att företagare och finansiärer ska hitta varandra. Gustav Peterson betonade att det visserligen finns en hel del kapital på olika håll, men att t ex kvinnor och invandrare har svårt att hitta finansiärer.

img_PanelMalmoFrån vänster: Pontus Braunerhjelm, Susanna Falkengren, Gustav Person, Kerstin Holm, Josh Lerner, Del Alibocus, Lars René Petersen och Carin Daal.

Josh Lerner  jämförde med ett initiative som president Clinton dragit igång för att stödja just sådana gruppers företagande. Även president Obama har fortsatt detta, som dock ännu saknar ordentligt genomlysning och utvärdering.

Gustav Peterson betonade att många människor faktiskt kan investera en mindre summa och ofta är intresserade av att kunna göra det, bara de hittar företag och företagare som driver verksamheter som de gillar, t ex inom miljö eller socialt entreprenörskap.

Lars René Petersen menade att sociala företag i regel inte är särskilt lönsamma och att det därför är svårt att få privat kapital till dem.

Susanna Falkengren, affärsjurist

– Många av de offentligt finansierade programmen är det alltför lätt att komma in i, de ställer inte tillräckligt höga krav på avkastning. Därför bör offentliga medel inte satsas i tidigare skeden utan tvärtom i senare stadier, menade Susanna Falkengren. Och då bör det gå att få större belopp, när företaget verkligen ska växa.

Carin Daal höll med om att man ofta inte fokuserar tillräckligt på kommersialiseringsfasen. – Om vi vill ha mer av innovationer bör det förändras.

Del Alibocus betonade att företagaren också måste satsa egna medel. – Du måste som företagare känna när det svider, och in på bara kroppen märka om marknaden finns eller inte.

En deltagare i publiken ville kolla om han hört rätt, att Region Skåne faktiskt inte visste hur mycket pengar som betalades ut!?

– Jodå, vi vet exakt hur mycket vi satsar och på vad. Men däremot finns det inte någon totalsummering för vår region av alla aktörer, t ex Innovationsbron, Vinnova, Tillväxtverket och andras satsningar.  Det är den totalsumman som vi inte kan följa upp och utvärdera. Dessutom förändras emellanåt målformuleringar och fokus av politiska skäl och då kan det bli för korta perioder att analysera utfallet för.

– Ja, i vissa länder där satsningarna är långsiktiga, stora och uthålliga råder ju inte demokrati, konstaterade Josh Lerner som medgav att det avseendet är det nog lättare att vara offentlig riskkapitalist i t ex Singapore och Kina.

Kerstin Hahn, affärsängel som varit ifrån Sverige ett antal år men återkommit, noterade stora förändringar i företagsklimatet sedan 1980-talet. Men jag tror inte på VC-satsningar: man kan klara sig med lite pengar – avgörande är människorna bakom företaget! Hur hårt de arbetar och hur kreativa de är. Skulle man inte kunna göra tvärtom att låna ut offentliga medel och om företaget går bra och man skapat jobb får man behålla de offentliga medlen men om inte och det går dåligt blir man återbetalningsskyldig.

Josh Lerner var dock skeptisk mot denna idé och tyckte att alla system skulle vara så enkla som möjligt, både att hantera, förstå och utvärdera. Det är bättre med entydiga incitament: om jag tjänar på det så tjänar du på det, inte skapa motsatta roller för företagare och investerare.

Pontus Braunerhjelm återknöt till diskussionen om produktiva och improduktiva entreprenörer.
– Det legala ramverket i ett land påverkar vilka som blir vad. I översikten över vilka som satsar mest VC sticker främst anglosaxiska länder (USA,  Storbritannien, Nya Zeeland och Australien) ut. Varför lyckas inte resten av Europa? Och varför ser det ut som om icke-demokratier som Singapore och Kina lyckas bättre?

Josh Lerner medgav att detta inte är en lätt fråga. Singapore och Kina är onekligen mer centraliserade länder där politiker och beslutsfattare inte ”behöver oroa sig för nästa val”. – I USA liksom i många andra demokratier måste en nyvald regering markera mot tidigare administration och göra tvärtom…

Följ oss på: