Privata donationer till högre utbildning och forskning

PanelTorsdagen den 5 november bjöd Entreprenörskapsforum in till frukostseminarium. Seminariets utgångspunkt var att jämföra svenska och finska förutsättningar för privata donationer som finansieringsform för forskning och utbildning. I det finska systemet har staten under senare år stimulerat privata donationer till lärosäten genom motfinansiering och utökad avdragsrätt.

 

Intresset för donationer ökar i Sverige

Johan Wennström, vd Brakeley Nordic, var seminariets första talare som berättade om likheter och skillnader i donationsfinansiering. Exempel på likheter är att universitet till stor del är offentligt finansierade i båda länderna men att donationer utgör en växande del, om än från låga nivåer. En grundläggande skillnad är att i Finland har initiativet till privata donationer kommit från politiskt håll, medan det kommer från lärosätena själva i Sverige. I Finland finns det under vissa perioder ett matchningssystem som innebär att lärosäten ges starka incitament att söka donationer genom en extra tilldelning av resurser för mottagna medel.

– Intresset från givarhåll har ökat i Sverige de senaste 20 åren, sa Wennström.

Johan Wennström

Johan Wennström

Några exempel är Wallenbergstiftelsen, Nobelstiftelsen och Erling Persson stiftelse. Även familjen Kamprad startade en stiftelse för några år sedan. I Finland blev utvecklandet av ett s k ”superuniversitet” startskottet på insamlingarna.. Totalt fick man in en miljard euro i arbetet . En faktor som ökar incitamenten för gåvor i Finland är en större avdragsrätt, upp till 250 000 euro, jämfört med den svenska avdragsrätten på 6000 kr.

 

Finska universitet fick utökad autonomi

Seminariets nästa talare var Thomas Wilhelmsson, kansler vid Helsingfors universitet, han talade inledningsvis om det arbete de gjort för att engagera bl a alumner som donatorer. I Finland finns inte stiftelser av samma storlek som i Sverige, men arbetssättet är likt. I och med en universitetsreform 2010 vilken gav större autonomi för finska lärosäten gavs även större utrymme för medfinansiering än innan.

Thomas Wilhelmsson

Thomas Wilhemsson

– Trots att det i Finland inte ges möjlighet att öronmärka pengar ges möjlighet att önska vad donationer ska gå till och i samtliga fall har detta önskemål tillgodosetts, vilket universitet ser som en viktig faktor för att fortsatt kunna ta emot donationer.

Totalt har Helsingfors universitet numera 25 000 aktiva alumner som engagerats av kampanjer och aktiviteter, konstaterade han avslutningsvis.

 

Framgång med donationer kräver mycket arbete

Harriet Wallberg, universitetskansler UKÄ, berättade om frågor kring donationer i svensk kontext. Universiteten ä,r i resurser räknat, den största statliga verksamheten, med finansiering på över 60 miljarder kronor.

– De donationer som ges är i sammanhanget inte bärande för verksamheten i stort, men innebär alltid marginaleffekter där de läggs in, sa hon.

Harriet Wallberg

Harriet Wallberg

En erfarenhet Wallberg har från sin tid som rektor för Karolinska Institutet är att för att få framgång med finansiering av den här typen krävs mycket arbete, och att arbetet genomförs strukturerat. De som ger vill ha personliga möten, bland annat för att vara säkra på att resurser inte slösas bort.

 

Svalt intresse för matchningsstöd

Seminariets första kommentator var Dan Brändström, professor och ledamot i Entreprenörskapsforums styrelse, han konstaterade inledningsvis att Sverige 2005 var det enda landet utan avdragsrätt för privata donationer i EU. När avdragsrätten väl infördes var det på en väldigt låg nivå, på endast 6 000 kronor.

– Matchningsstöd bör införas i Sverige, men som sagt intresset är svalt, fortsatte han.

Matchningsstöd var en av de 17 rekommendationer EU tog fram för att uppmuntra till donationer. Av de 17 olika förslagen har inte ett enda genomförts i Sverige, fastslog Brändström slutligen.

 

Donatorer ska inte ersätta statliga pengar

Pontus Braunerhjelm, professor KTH och forskningsledare Entreprenörskapsforum, var nästa person att kommentera. Han menade att matchningsstöd bara är en del i det hela och att det handlar om flera processer. Donationsreformen i Finland föregicks av en autonomireform som resulterade i mer självständiga universitet, som även kan vara aktuellt för Sverige.

– Det är viktigt att donatorer kan se att de tillför värde och inte ersätter statliga pengar.

Forskningsprojekt har ofta svårt med finanserna, tillade Braunerhjelm. Den administrativa bördan är stor och många projekt lider av ett underskott.  Här kan privata donationer göra skillnad, sa han avslutningsvis.

Pontus Braunerhjelm

Dan Brändström och Pontus Braunerhjelm

 

Privata donationer kan leda till genombrott i forskningen

Som avslutning på seminariet bjöds alla deltagare upp till en paneldiskussion. Harriet Wallberg fick ordet först och menade att det är skillnad på att söka donationer till allmänt kapital och donationer till specifika professurer och projekt. I Sverige finns ett större intresse att donera till specifika projekt, så är inte fallet i t ex USA.

– Vi vill ha pengar till de bästa projekten, där vi såg att det kunde ske genombrott om vi fick in extra pengar.

En publikfråga ställdes sedan till panelen från Alfred Askeljung, förbundsordförande för Centerstudenter, som undrade vad den viktigaste politiska reformen för att öka intresset för att donera. Enligt Pontus Braunerhjelm är det viktigaste att titta på möjligheten till stiftelsehögskolor, men också möjligheten för skolorna att äga sina egna fastigheter och att införa större autonomi.  Thomas Wilhelmsson menade att skatteavdragssystem är av stor vikt för att locka privata donationer.  Han ansåg även att det finska systemet fungerar bra men att det kan vara svårt för små universitet att locka till sig donationer.

– Det finns en fördel med att öka differentieringen av högskolesektorn, alla behöver inte göra likadant, tillade Dan Brändström.

En större differentiering kan enligt, Brändström, göra att universiteten lättare kan locka till sig fler nischade donationer. Johan Wennström tillade avslutningsvis att de större svenska fonderna tenderar att finansiera forskningstunga universitet, något som kan innebära problem för mindre regionala aktörer.

Följ oss på: