Snårigt regelverk försvårar forskningsfinansiering och samverkan

Under de senaste decennierna har den externa forskningsfinansieringen ökat i betydelse. Lärosätens samverkan och förmåga att attrahera extern finansiering diskuteras även utgöra ett kriterium för tilldelningen av statliga anslag. Men i takt med att den privata finansieringen tilltagit har oklarheter kring rådande bestämmelser blivit tydliga.

Se webbutsändningen av seminariet på Facebook

Med anledning av detta har Professor Peter Melz, professor i finansrätt vid Stockholms universitet, skrivit en rapport som reder ut begreppen och onsdagen den 21 februari höll Entreprenörskapsforum ett lanseringsseminarium.

Moderator Pontus Braunerhjelm, forskningsledare Entreprenörskapsforum och professor KTH och BTH, inledde med att betona universitetens roll för entreprenörskap och innovation. Ett uppenbart sätt att uppnå detta är samverkan med näringslivet, dvs att forskningsprojekt utförs tillsammans med företag. I dagsläget är det i många fall oklart om det är tillåtet. Därmed hämmas samarbeten som kan stärka svensk tillväxt, entreprenörskap och innovation.


Pontus Braunerhjelm

Tre vägar framåt

Problemen rör i första hand donationsförordningens paragrafer om att privata donationer inte får följas av krav på motprestationer. Det finns en lång rad överenskommelser som ett lärosäte och en donationsgivare kan avtala om som ter sig vara en naturlig del av all bidragsgivning, t ex publikationer, medverkan i referensgrupp, krav om återrapportering eller att forskning ska referera till finansiären i olika sammanhang.

-Det är inte självklart när sådana anspråk ska anses utgöra krav om motprestation. Många gånger finns det ett direkt värde för det mottagande lärosätet, inte minst ur samverkansperspektivet, att överenskommelser görs, menade Melz.

Krav på exklusiv tillgång till forskningsresultat är en motprestation som innebär att det inte handlar om en donation, snarast om uppdragsforskning. Men också här finns en gråzon. Det förekommer oklarheter i förhållande till sponsring och uppdragsforskning. Bestämmelserna tolkas olika, vissa lärosäten har en striktare tillämpning än andra.


Peter Melz

Under de senaste decennierna har den externa forskningsfinansieringen ökat i betydelse. Lärosätens samverkan och förmåga att attrahera extern finansiering diskuteras även utgöra ett kriterium för tilldelningen av statliga anslag.

För att undanröja de nuvarande oklarheterna finns i princip tre vägar att gå:

1) Donationsförordningen ska inte vara tillämplig på forskningsverksamhet vid universitet och högskolor, istället ska särskilda regler anges exempelvis i högskoleförordningen. De ska anknyta till reglerna om forskningens grundprinciper i högskolelagen.

2) Alternativt kan i donationsförordningen införas. Definitionen av otillåtna motprestationer bör inskränkas till att gälla krav om exklusiv tillgång till forskningsresultat under projektets genomförande samt mer långtgående inflytande på beslut om metoder och prioriteringar.

3) Ett sista alternativ är att Ekonomistyrningsverket, som utfärdat föreskrifter om tillämpningen av donationsförordningen, ytterligare preciserar föreskrifter och råd för att klargöra vad som anses utgöra en motprestation.

Slutligen ska vetenskapens oberoende, trovärdighet och god forskningssed värnas, menade Melz.

Krävs mer pengar än vad statsmakten ger

Pam Fredman,särskild utredare styr- och resursutredningen och tidigare rektor Göteborgs universitet, var seminariets första kommentator och menade att vi har ett högskolelandskap i Sverige där alla lärosäten har samma uppdrag men där samverkansförutsättningarna är skilda.


Pam Fredman

– Lärosätena måste få större möjlighet att själva bestämma hur man ska bedriva forskning och utbildning och hur och med vilka parter man ska samverka.

Lärosätena måste också få möjlighet att utvecklas på olika sätt beroende på vad man har för verksamhet. De resurser som kommer till lärosätet bör ses som ett samlat anslag som de själv bestämmer hur det ska användas.

Fredman lyfte också att vi är dåliga på att få individer som jobbar inom näringslivet att vara adjungerade till universitet. Dessutom framhävde hon lärarundantaget som hon tyckte att vi borde diskutera och överväga, samt vikten av att tydliggöra gränsen mellan uppdragsforskning och sekretess.

Mikael Östling, prorektor KTH, framförde inledningsvis att KTH har en ambition att ligga i framkant bland de tekniska universiteten men upplever det att blir svårare för varje år att ligga kvar där. Omvärlden springer lite fortare. Resurserna räcker inte till.

-De stora pengarna ligger ofta i styrda projekt, men för att få en friare forskning behövs mer pengar.
Mikael Östling

I andra länder har professurerna ofta ett namn av en donator men den donatorn har ingenting med professurens innehåll att göra, något som bör gå att ha mer utav även i Sverige.

-Ska vi ha en chans att ligga kvar i toppen internationellt krävs mer pengar än vad statsmakten ger.

Östling upplevde att vi blir mer och mer styrda av väldigt precisa regler och inte vågar ta ut svängarna. Toppstyrningen i varje förordning ökar. Det behövs ett nytänkande för att vi inte ska sjunka som en gråsten i den internationella konkurrensen, menade han.

Per Arwidsson, grundare Birthe och Per Arwidssons stiftelse, berättade inledningsvis att han via sin stiftelse valt att skänka pengar till upprättandet av en professur inom tillämpad stadsbyggnad, under Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad på KTH.

Per Arwidsson

– Det har varit en pragmatisk och följsam diskussion, men med väldigt många olika turer innefattande bl.a. besök hos rektor och jurist.

Att professuren bär hans namn har inte inneburit några problem eller ansetts som motprestation, sa han slutligen.

Eric Hamilton, donatorrelationer Lunds universitet, tyckte till att börja med att rapporten var mycket föredömlig och väl beskriver de problemställningar som lärosäten men också donatorer kan komma att hamna i.

Eric Hamilton

-Rapporten är utmärkt som diskussionsunderlag för både fakultet och ledning för att undvika att det blir problem framöver.

Hamilton berättade att han hittills aldrig stött på en donator som ställt krav eller haft åsikter om hur forskningen ska genomföras. Han menar dock att det kan vara viktigt att vara noga med att en donator inte kan tillskansa sig en särskild förmånsställning i en referensgrupp eller Advisory Board. Men främst handlar det om att ha ett förebyggande synsätt där gott omdöme och transparens är viktigt.

Mats Persson

Seminariets sista kommentator var Mats Persson, finansutskottet och ekonomisk-politisk talesperson (L), som ansåg att politiken borde försöka hålla sig ifrån det som sker på lärosätena. Man ska akta sig för att ge sig in och ha för mycket synpunkter på vad som skrivs och görs i förordningen. Viktigt är dock att politiken gör en omvärldsanalys, vart är samhället och den högre utbildningen på väg? Donationer kan självklart utgöra en stor möjlighet för lärosätena särskilt när nu FOU-anslagens andel av BNP sjunker.

– Det är viktigt att reglerna är internationellt konkurrenskraftiga så att vi som forskningsnation inte bara nöjer oss med hur det är nu utan ser att vi kan bli ännu bättre och få ännu mer externt kapital in i högskole- och universitetssektorn.

Trots att Mats vill öka självständigheten för lärosätena och visa dem mer tillit anser han ändå att det måste finnas en inriktning i politiken kring forskningsmedel. Vi bör också titta på andra länder och se vad vi kan lära oss av dem.

Pam Fredman, Mats Persson. Per Arwidsson, Pontus Braunerhjelm, Mikael Östling, Eric Hamilton, Peter Melz

Följ oss på: