Stor konst och innovativ industri

Mikael Genberg, Rebecka Nolmark och Gunnar Eliasson

Hur kunde en småstad av Borlänges storlek omdefiniera den västerländska konsten? Mot bakgrund av Florens betydelse under renässansen ställde Gunnar Eliasson, professor emeritus vid KTH, den frågan vid ett seminarium hos Entreprenörskapsforum.

Florens dominans och betydelse med banbrytande konstnärer som skulptören Donatello, superstjärnor som Leonardo da Vinci, Raphael och Michelangelo, och djärv arkitektur som Brunelleschis kupol, var, menade Eliasson, ett resultat av symbiosen mellan näringsliv och kultur.

I renässansens Florens gick företagande och god konst hand i hand. Inslagen av marknadsekonomi var stora – och betydelsefulla. Konkurrensen mellan konstnärerna var omfattande. De rådde stor rivalitet dem emellan och de sämsta konstnärerna konkurrerades obönhörligen ut. Samtidigt var kunderna, som under Florens glansperiod på 1400-talet främst bestod av mycket framgångsrika affärsmän, inte bara mycket krävande utan dessutom oerhört kunniga. Det slutgiltiga konstverket var därför ett resultat av ett omfattande samspel mellan konstnären och kunden.
Konstnärerna var så gott som uteslutande egna företagare. De var innovativa, utvecklade ny teknik och kommersialiserade nya produkter. T.ex. medförde grafiken en industrialisering av konsten. Den gav också skalfördelar, vilket gjorde den lönsam, men bidrog även till att rasera kyrkans konservativa bildmonopol. En annan kostnadseffektiv uppfinning var oljemåleriet. Konstnärerna var också skickliga marknadsförare.

– Michelangelo var sin egen spin-doctor, berättade Gunnar Eliasson.

Rebecka Nolmark, Node AB, konsult och expert på relationen mellan kultur, kulturarv och samhällsutveckling, var inbjuden för att kommentera rapporten. Hon menade att Gunnar Eliassons föredrag väckte flera ”intressanta frågor”. Bland annat om relationen mellan konstnären och beställaren. Hennes erfarenhet är att det råder stor skillnad i synen på företagandet mellan dagens konstnärer och renässansens.

– Alla konstnärer är inte entreprenörer i själ och hjärta.

Professor Gunnar Eliasson

Därför behöver många konstnärer en mellanhand som bidrar till att kommersialisera konsten, menade Rebecka Nolmark.
En annan tydlig skillnad är synen på risktagande. I 1400-talets Florens var risktagandet omfattande medan dagens beställare av den till stor del offentligt finansierade konsten eftersträvar riskminimering.

Mikael Genberg, Luna Resort AB, konstnär med originella boendemiljöer som specialitet var också inbjuden att kommentera rapporten. Han driver själv sin konst i företagsform och nätverkar aktivt, vilket är en förutsättning för att nå framgång.

– 90 procent av all konst är marknadsföring. Alla konstnärer börjar prata ekonomi efter en minut när man träffar dem.

Konst är, enligt Mikael Genberg, ett resultat av mod, visionser och kompetens. Hans senaste projekt är att placera en liten röd stuga på månen. Ett projekt som enligt honom själv är ”så pass dumt att det inte ska gå”.

Mikael Genberg ser renässansens samspel mellan konstnär och beställare som ett föredöme.
– I dag är alla livrädda för att interagera med konstnären.

Gunnar Eliasson avslutade seminariet med en reflektion kring pengarnas betydelse för konsten.
– Florens hade många kunder med egna pengar. Det har vi inte i Sverige i dag.
Därför behövs det mer av ojämlikhet, ansåg Gunnar Eliasson.

Följ oss på: