Var på en liten övning i Göteborg i går. Gav mig in i en diskussion om kön, politik och entreprenörskap. Det gick bra ändå. Men till saken hör att i Sverige idag finns det så många bra företag men många av dem drivs av äldre personer. Bankerna har mer pengar än någonsin, Almi har mer pengar än någonsin, till och med de så kallade riskkapitalisterna har mycket pengar. Kombinationen med mycket pengar i systemet och många företag att köpa borde leda till en ökad mängd företagstransaktioner. Men det gör det inte. Varför inte då? Tyvärr är det nog så att mängden pengar är ok men de som skall låna ut dem kanske inte har den riktiga riskviljan. Dessutom är det inte helt klart vem som skall köpa alla dessa företag. Det finns ju inte en kö med människor som är kompetenta och villiga att ta över redan etablerade företag.

Har länge gått och burit en idé om internet som den ultimata marknadsplatsen. En plats där köpare och säljare kan mötas på lika villkor. Oftast har ju den säljer en vara eller tjänst ett informationsövertag så som det är idag. Tyvärr har det ju inte blivit så. Men nu är det något på gång. 2008 startade ett företag som heter Groupon i USA. En plats där grupper kan kollektivt gå samman och köpa tjänster och varor. Det här är ju inte nytt säger vän av ordning. Nej letsbuyit och några till har försökt, spenderat pengar och dött svältdöden. I sverige har vi ju kooperationen och kundkraft med flera. Vad är det då som är så fantastiskt med det här?

Forskningsmässigt är det intressant om vi studerar hur en industri blir till. Normalt sett så utvecklas industrier långsamt. Men här ser vi en närmast explosionsartad utveckling. 2008 kom första versionen i USA, 2009 finns embryon i Kina, Indien, Europa, och Sverige. Bara i Sverige är det minst 3 aktörer som är under uppstart. Ett av dessa är Gruppi.se som sedan årsskiftet har etablerat sig och nu sprider sig i de större städerna i Sverige. I USA och England ser vi redan en viss utslagning vilket tyder på att marknaden går över i en ny fas.

Men det som är spännande är att se hur snabbt det går. Det är som hämtat ur en Starwars film med kloner som växer upp som svampar ur jorden. Nu är det bara upp till bevis för dem som vill överleva i branschen. Om någon är intresserad av att studera en industri under utveckling är det bara att höra av sig!

I Sverige försöker cirka 110 o00 personer starta ett nytt företag. Det är cirka 2 procent av den vuxna befolkningen. Av dessa överlever bara 24 procent de första 5 åren. Ett startförsök på 100 omsätter mer än 10 miljoner efter 5 år. Frågan är varför det är så här?

Det har precis presenterats en intressant rapport från Svenskt näringsliv och Utrikespolitiska institutet. Kanske inte så oväntade resultat. En tävling i innovation, två inkubatorer, och ett forskningscentrum. De två första är enkla att genomföra och genomförs redan till viss del. Vi har mängder med tävlingar allt från Venture cup till skapa stipendier. Inkubatorer finns det gott om dock är det fortfarande ett relativt oprövat affärskoncept. Iqube har ju gått i graven bland annat.

När det gäller inkubatorer är jag ju inblandad i ett projekt – Global business labs som mycket väl skulle kunna fungera som lösning på problemen som definieras i rapporten. det handlar i vårt fall om ett globalt system av inkubatorer baserat på den modell som utvecklats vid SSE Business lab. 90 procent överlevnad och relativt sett bättre utveckling än alla andra inkubatorer och stödåtgärder som det går att få information om. För samma kostnad som skissas på i rapporten kan vi driva 10 kvalitetsinkubatorer i 10 olika länder. Tänk tanken, ett team startar i Stockholm, simultant finns möjlighet att rekrytera, expandera, och sälja i 10 andra länder. Ett ökat utbyte av kunskap, tjänster och produkter i ett Globalt system. Mycket bättre än två inkubatorer i Sverige. Det finns dessutom ganska många inkubatorer i Sverige redan.

Ett forskningscentrum är en skön grej för oss forskare. Men egentligen räcker det med ett forskningsprojekt. Dra slumpmässiga urval, från alla olika system som skall generera nya företag, samt befolkningen som sådan. Följ dessa över tiden och dra nya urval då och då för att kontrollera för tids effekter. Kombinera kvalitativa och kvantitativa undersökningar. Lägg till kontrollgrupper. Då kan vi för första gången i Sverige mäta entreprenörskapet i Sverige och faktorer som påverkar detta.

I IDG så skriver man att I över 30 år har företaget Infodata haft ensamrätten att vara återförsäljare för Spar, som består av delar av folkbokföringen och beskattningsregistret. Med start mot slutet av detta år fråntas Infodata ensamrätten. Då ska det bli möjligt för företag och enskilda att få tillgång till uppgifter ur Sparregistret direkt från Skatteverket. Till ett klart lägre pris än idag. I somras försökte vi få ut den här typen av information men hänvisades till infodata. Ett företag som betalat 13,5 MSEK för ensamrätten till den data som staten samlat in om oss medborgare. Det sköna för infodata är att de sålt samma data för 200 MSEK. En nätt liten vinst på 150MSEK i 30 år.

Vad skall man säga. Hade man släppt det här hade en rad företag kunnat startas som hade sluppit samla in primärdata till en hög kostnad. Det är skandal att Staten inrättar ett monopol. Det rimmar helt enkelt illa med tanken på fri företagsamhet och konkurrens. Varför har det tagit 30 år???

Sitter och skriver ett kapitel till en bok där vi jämför entreprenörskap i vardande i sju länder. Det är intressant att se att det faktiskt inte skiljer sig så mycket mellan länderna. Sverige och USA till exempel har samma mönster när det gäller skäl att starta. Svenskar som startar företag uppger fortfarande rätten att bestämma över sig sjävl som den mest betydande faktorn. Kvinnor anger detta i större utsträckning än män. Det näst vanligaste skälet till att starta företag är att skapa en förmögenhet för sig och sin familj. Detta är viktigare för män än för kvinnor. Det roliga i det här är ju inte skälen i sig utan illusionen om att uppnå något som är få faktiskt uppnår med sitt företagande. Man är sällan så beroende av andra som när man försöker starta ett företag. Du är beroende av myndigheter, banker, personal, kunder, leverantörer, osv. En anställd är ju i praktiken avsevärt mycket mer orberoende. När dagen är slut kan ju en anställd gå hem och inte tänka mer på sitt jobb. För entreprenören/företagaren finns det alltid en hög med arbete som inte gjorts. När det gäller ekonomisk utveckling är ju livstidslönen för en anställd ofta högre än för genomsnittsföretagaren.

Det här betyder ju inte att det är dåligt att vara företagare. Men det är synd att det finns en bild i samhället om vad något är och som dessutom ligger till grund för ett beteende som inte speglar verkligheten.

Har delat veckan mellan start-ups, ny inkubatormodell och Global Entrepreneurship Monitor. Men det som gjort störst intryck på mig är att nyregistreringarna av företag ökar och att alla tycker det är så himla bra. Men frågan kvarstår – är det verklingen bra med fler företag? Är det inte bättre med bättre företag?

Säg att ett företag växer och anställer 10 personer, det är lika många heltidsjobb som 20 nystartade företag genererar. Det kanske är dags att tänka om och fundera på vad det är som gör att vissa företag genererar värde och att vissa inte gör det.

Mikael

Att hitta en affärsidé är lätt. Det är bara att räkna. Hyr mycket vinst finns det i en viss industri, hur gammal är den, hur ser affärsmodellerna ut? Problemet är att skapa ett företag. De sociala resurserna ”människor” står ju inte på kö. Av Sveriges högutbildade är det en mycket liten andel som överhuvudtaget vill engagera sig i något så riskfyllt som att medverka i en start-up. Män är lite mer intresserade än kvinnor, vilket förstärker problemet då kvinnor generellt sätt har högre betyg och förmodligen är mer ambitiösa i Skolan än män. Det som blir kvar är arbetslösa, de som inte hittar sin funktion i samhället eller vi som inte riktigt orkade hela vägen. Det betyder i klartext att de bästa resurserna går in i befintliga företag och inte i start-ups vilket i sin tur leder till att de nya företagen nästan definitionsmässigt hamnar på efterkälken. Problemet är förmodligen i systemet med att i stort sett all utbildning skall leda till anställning och inte till företagande eller entreprenörskap.

Sverige har i många år varit med i Global Entrepreneurship Monitor. Ett projekt som ESBRI har lett och jag har delvis varit med i detta. Tyvärr har det visat sig att trots årliga insamlingar av data har bara en rapport kommit ut. Den kom ut år 2000. Sedan dess har ESBRI suttit på data och en ytterst intressant potentiell källa till kunskap. Tyvärr, 2008 och 2009 har Sverige på grund av oklara omständigheter inte samlat in någon data. Hur allvarligt tar vi kunskapsutvecklingen om vi agerar på det här sättet?

Jag driver ju även en inkubator som förmodligen är Sveriges bästa. Där startar HHS studenter nya företag med mycket bra resultat om man jämför med Sveriges medelentreprenörer. Tyvärr är det ju så att skälet till att våra HHS studenter antingen väljer att inte starta eller lämnar sina start-ups är ju att de får bättre betalt och bättre trygghet i en anställning. Våra studenter får ju dessutom ofta en anställning som är bra om de bara vill. Resultatet blir att alla de som verkligen skulle kunna bygga upp riktigt bra företag istället arbetar med att förstärka befintliga företag. Men är inte det bra?

Jo för de befitliga företagen är det ju bra men för samhället är det inte bra. Om vi ser till banksektorn och de vinster som genereras där även när det går dåligt kan ju nästan alla räkna ut att det behövs mer konkurrens. Elmarknaden är likartad. Det teoretiska argumentet för fler nya företag är ju att dessa skall vara bättre och effektivare än de befintliga. Men om nu våra bästa potentiella entreprenörer inte blir just entreprenörer kommer detta aldrig att hända. Vilket i det långa loppet leder till sämre nya företag, större monopol liknande lösningar, fler företag som köps upp av utländska ägare osv. Vill vi skapa ett skönt ”svenskt” företagande så bör vi göra så att även de som är bäst lämpade att utveckla företag får drägliga förhållanden.

Jag kan ge ett litet exempel. Företagen i SSE Business Lab som inkubatorn heter går bra. 90% överlever, de genererar vinst och anställda efter ett år och på jämför man dem med populationen som sådan så är de 2-5 gånger så framgångsrika när de gäller vinst, avkastning, och jobbskapande. Men vad händer då när någon med en ny affärsmodell inom tjänstesektorn kommer till Almi?

Frustrerade entreprenörer kommer tillbaka med avslag på grund av att någon tjänsteman på Almi inte har förstått (eller som de ibland utrycker det – de hade nog inte läst ordentligt). Det sköna är att i 9 fall av 10 gör Almi fel när det gäller våra företag om de inte bidrar med finansiering. Tyvärr drabbar detta ingen fattig men Almi stjäl tid och kraft från duktiga entreprenörer. Om vi ställer höga krav på våra entreprenörer så borde Almi och i det långa loppet Politikerna som godkänner deras finansiering ställa lika höga krav på Almi.