Företagande i ett livsperspektiv
Såväl omfattningen på den entreprenöriella aktiviteten som motivet bakom entreprenörskapet varierar kraftigt mellan olika åldersklasser. Så framgår av Figur 1 att den totala entreprenöriella aktiviteten är högst i åldrarna 18-24 år och lägst i den äldsta ålderklassen. Drygt 9 procent av samtliga individer i åldersklassen 18-24 år var involverad i någon form av tidig entreprenöriell aktivitet 2010, medan motsvarande tal för de i åldrarna 65 och uppåt var ca 1 procent.
Figur 1: Svensk total entreprenöriell aktivitet i tidigt stadium samt andel nödvändighetsmotiverat entreprenörskap, fördelat på åldersklasser 2010
Källa: Global Entrepreneurship Monitor (GEM).
Det finns förstås ett flertal faktorer bakom mönstret som visas i figuren. Här är en tänkbar förklaring till skillnaden i entreprenöriell benägenhet och motiv mellan de olika åldersgrupperna. De i den yngsta åldersgruppen, 18-24 år, har i stor utsträckning ännu inte flyttat till egen bostad och/eller studerar och är därför mindre sårbara för de risker ett företagande medför – försörjningen är så att säga tryggad oavsett entreprenöriellt utfall. Benägenheten att starta ett företag för att ta vara på upplevda affärsmöjligheter är därför hög i denna åldersgrupp medan andelen entreprenörskap som motiveras av avsaknad till andra försörjningsmöjligheter är relativt låg.
Åldersgruppen 25-34 år karaktäriseras i hög grad av etablering på arbetsmarknaden. Arbetslösheten för denna åldersgrupp är dock hög – 8,0 procent år 2010 enligt SCB – vilket visar svårigheten att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Familjebildning och bostad adderar också till försörjningsbördan. Den totala entreprenöriella aktiviteten minskar medan andelen nödvändighetsmotiverat entreprenörskap ökar.
Åldersgrupperna 35-44 år respektive 45-54 år karaktäriseras i sin tur dels av ett successivt minskat nödvändighetsmotiverat entreprenörskap och dels av att den totala omfattningen på entreprenörskapet minskar med ökad ålder. Antal anställningsår ökar och turordningsreglerna på arbetsmarknaden bidrar till att öka kostnaden för att lämna en anställning för att exempelvis starta företag.
Näst minst benägna att starta företag är de i åldersgruppen 55-64 år. Yrkeslivet närmar sig sitt slut och risken att lämna en anställning för att starta företag är hög då chansen att hitta en ny anställning om det entreprenöriella projektet misslyckas är liten. Förvisso är arbetslösheten för denna åldersgrupp endast marginellt högre än för de i åldrarna 45-54 år (5,4 procent jämfört med 5,1 procent år 2010 enligt SCB), men dessa tal speglar inte hela verkligheten. Många i den äldsta åldersgruppen väljer helt enkelt att avsluta yrkeslivet tidigare än planerat vid arbetslöshet och ingår därför inte i statistiken över arbetslösa. Svårigheten för äldre att komma tillbaka till en anställning medför också att företagsstart många gånger är det enda realistiska alternativet till de sociala välfärdssystemen – det nödvändighetsmotiverade entreprenörskapet ökar.
Åldersgruppen 65- år domineras av personer som lämnat yrkeslivet och i stället har sin huvudsakliga inkomst från pensionssystemen. Nyföretagandet är lågt och de företag som de facto startas motiveras till 100 procent av chansen att ta tillvara på en upplevd affärsmöjlighet. Det verkar med andra ord inte vara så att de aktiva 40-talisterna intåg i pensionsåldern satt sina spår i statistiken över nyföretagandet.
Detta var som sagt en tolkning av mönstret som visas i figuren, men det är inte svårt att hitta alternativa eller kompletterande förklaringsfaktorer bakom den entreprenöriella aktiviteten sett i ett livsperspektiv.
