Småföretag lyfts ofta fram i debatten som de företag där de nya jobben ska skapas. Frågan är hur realistisk denna förhoppning är och med vilken kraft småföretagen kan förväntas skapa sysselsättning i landet. Företag med 0-49 anställda (småföretag) utgör över 99 procent av samtliga företag i Sverige och svarar för ungefär 45 procent av totalt antal anställda i landet medan medelstora företag, 50-249 anställda, svarar för 0,5 procent av företagsstocken och ca 20 procent av antal anställda. Företag med fler än 249 anställda utgör endast 0,1 procent av samtliga företag men står för ca 35 procent av totalt antal anställda.[1] Dessa tal visar att näringslivet i Sverige domineras av små- och medelstora företag och att dessa tillsammans sysselsätter betydligt fler arbetstagare än de stora företagen. Små procentuella förändringar av antalet anställda inom speciellt småföretagen motsvarar stora absoluta tal, vilket innebär att potentialen för dessa företag att skapa sysselsättning i landet bör vara god.
Tillväxtverket lät nyligen genomföra en enkätundersökning (Tillväxtverket, 2011), riktat till företag[2] med upp till 249 anställda och med en årlig omsättning på över 200 000 kronor, med syftet att undersöka små- och medelstora företags syn på tillväxt och hinder för tillväxt. Rapporten som baseras på enkätundersökningen ger en hel del intressant information med bäring på framtida sysselsättningsutveckling. En fråga rör företagens vilja att växa. Av svaren framgår att tillväxtviljan ökar med företagets storlek – ju fler anställda företaget har, desto högre tillväxtambitioner (se Figur 1). Av de företag som saknar anställda, så kallade soloföretag, uppger ca två tredjedelar att de har en vilja att öka sin omsättning medan motsvarande tal för medelstora företag är närmare 94 procent. Ser man till andelen som önskar växa med avseende på både omsättning och antal anställda framgår att småföretagen i högre utsträckning än de medelstora företagen uttrycker en vilja att växa utan att öka antalet anställda. Dessa ambitioner rimmar illa med föreställningen att småföretagen ska vara botemedlet mot den höga svenska arbetslösheten.
Figur 1: Andel av företagen som vill växa om de kan
Källa: Tillväxtverket (2011).
Farhågan förstärks av bilden som ges i Figur 2, som visar andelen företag som tror sig öka antalet anställda inom de närmaste tre åren. Notera att frågeställningen bakom Figur 2 är skarpare än den bakom Figur 1. Där Figur 1 visar en potentiell tillväxtambition visar Figur 2 förväntad tillväxt de kommande tre åren. Det är en betydligt högre andel av de medelstora företagen som tror sig växa med avseende på antalet anställda än det är för småföretagen. Ca 70 procent av företagen med 50-249 anställda tror sig öka antalet anställda under de kommande tre åren medan motsvarande tal för soloföretagen och företag med 1-9 anställda är ca 10 respektive 30 procent.
Figur 2: Andel av företagen som tror sig öka antalet anställda inom de kommande tre åren
Källa: Tillväxtverket (2011).
De tre största hindren mot småföretagens tillväxt är brist på egen tid, svårighet att finna lämplig arbetskraft samt lagar och myndighetsregler (se Figur 3). Speciellt uppseendeväckande är att så stor andel av företagen anger brist på lämplig arbetskraft som ett stort hinder mot tillväxt samtidigt som Sverige har en arbetslöshet på drygt 7 procent samt en ungdomsarbetslöshet på över 20 procent. Här är uppenbart att tillgänglig kompetens inte motsvarar den kompetens som efterfrågas. Detta är något som såväl den enskilde individen som samhället i stort måste beakta och i möjligaste mån bättre försöka matcha individens kompetens med vad som efterfrågas på arbetsmarknaden.
Figur 3: Stort hinder mot tillväxt, andel av företagsstocken
Källa: Tillväxtverket (2011).
Anm.: Brist på egen tid fanns ej med för företag med över 249 anställda.
Ser man till vilken typ av reglering som företagen anser som särskilt tillväxthämmande framkommer i Figur 4 att sjuklöneregler och regler rörande anställning och uppsägning är klart dominerande.
Figur 4: Stort hinder mot tillväxt – lagar och regleringar, andel av företagsstocken
Källa: Tillväxtverket (2011).
Tillväxtverkets rapport visar således att småföretagen har lägre tillväxtambitioner och i mindre utsträckning planerar att öka antalet anställda under de kommande tre åren än vad de lite större företagen gör. Det är en olycklig situation, speciellt med tanke på att småföretagen står för en betydligt större andel av landets totala sysselsättning jämfört med de medelstora företagen och därför också potentiellt sett skulle kunna bidra mer till sysselsättningstillväxten. Det är därför av avgörande betydelse att de hinder småföretagen anser begränsa tillväxten tas på allvar.
För det första innebär det att utbildning och omskolning måste stå i fokus så att den kompetens arbetstagare besitter också motsvarar den som efterfrågas av företagen. På kort sikt handlar det om att ge dem som saknar arbete en kompletterande utbildning där hänsyn tas till vad som efterfrågas av det lokala näringslivet. På lång sikt innebär det att höja ungdomars generella kunskapsnivå genom att erbjuda en internationellt sett konkurrenskraftig utbildning, men också att skapa förutsättningar för att fortlöpande uppdatera sin kompetens genom yrkeslivet.
För det andra bör en översyn göras av de lagar och regler som reglerar företagens verksamhet. Detta arbete bör i huvudsak inriktas på regler kring sjuklön och regler avseende anställning och uppsägning – de två regleringsområden som störst andel småföretag anser utgöra stora hinder för tillväxt.
