Andelen sysselsatta med utländsk bakgrund har ökat högst väsentligt på den svenska arbetsmarknaden under den senaste 20-årsperioden. 1986 utgjorde de som var födda utomlands 9 procent av totalt antal sysselsatta – 2008 hade andelen ökat till över 12 procent (Figur 1). Även andelen inrikesfödda med någon utrikesfödd förälder har ökat under perioden, om än inte lika mycket.
Figur 1.Sysselsatta män i åldrarna 20-64 år 1986 och 2008, fördelat på utrikes- och inrikesfödda
I takt med att andelen sysselsatta med utländsk bakgrund ökar, ökar också deras betydelse för Sveriges ekonomiska utveckling. Det blir därmed allt viktigare att fortlöpande studera om och hur deras deltagande på arbetsmarknaden skiljer sig från inrikesfödda svenskars. Den här artikeln jämför benägenhet till företagande mellan inrikes- respektive utrikesfödda män i yrkesverksam ålder (20-64 år) för år 2008.[1]
Av Figur 2 framgår att utlandsfödda män är något mer benägna att driva företag jämfört med dem som är födda inom landet även om skillnaden inte är speciellt stor. Drygt 12,5 procent av de sysselsatta invandrarna driver ett företag medan motsvarande tal är ca 12 procent för svenskfödda individer med två svenskfödda föräldrar. Andelen företagare bland inrikesfödda med en eller två utrikesfödda föräldrar är ca 2 procentenheter lägre (runt 10,5 procent).
Figur 2.Andel företagare bland utrikes- och inrikesfödda män i åldrarna 20-64 år2008
En anledning till invandrares något högre benägenhet att driva egna företag skulle kunna vara att det är extra svårt för denna grupp att hitta en anställning hos befintliga företag. Företagandet utgör därför den enda realistiska vägen till sysselsättning för många, dvs. företagandet motiveras av avsaknad till annan möjlighet till försörjning.
Figur 3 visar andelen företagare fördelat efter högsta avslutade utbildning. Andelen företagare bland utrikesfödda är lägre än för inrikesfödda för de med grundskoleutbildning, men betydligt högre för de med eftergymnasial utbildning. Generellt sett förefaller företagandet vara negativt korrelerad med utbildningens längd, vilket till viss del skulle kunna förklaras av den ökade valmängd en högre utbildning medför. Ju bättre utbildad en individ är, desto lättare är det att hitta en matchning mellan individens kunskap och de krav en arbetsgivare ställer.
Figur 3: Andel företagare bland utrikes- och inrikesfödda män i åldrarna 20-64 år 2008, fördelat på högsta avslutade utbildning
Tyvärr medger statistiken inte en uppdelning på s.k. nödvändighetsbaserat respektive möjlighetsbaserat företagande, men i och med att högre utbildning ökar mängden potentiella arbetsgivare ligger det nära till hands att anta att minskningen av andelen företagare som konstaterats för individer med högre utbildning till stor del utgörs av det nödvändighetsbaserade företagande.[2]
Studeras företagandet fördelat på ålderskohorter framgår av Figur 4 att benägenheten att driva företag ökar med åldern oavsett om individen har svensk eller utländsk bakgrund. Lägst är andelen för dem i åldrarna 20-24 år och högst för dem i åldrarna 55-64 år.
Figur 4. Andel företagare bland utrikes- och inrikesfödda män i åldrarna 20-64 år 2008, fördelat på åldersklasser
Utrikesfödda män är mer benägna att driva företag inom samtliga åldersklasser bortsett från den äldsta, 55-64 år. Mest tydlig är skillnaden för de i åldrarna 20-44 år där mellan 1,2 och 1,6 procentenheter fler invandrare driver företag jämfört med de svenskfödda individerna.
Variationen i företagandet bland utrikesfödda skiljer sig relativt mycket åt beroende på var individerna kommer ifrån (Figur 5). Klart högst andel företagare finns bland invandrare från Asien (ca 16 procent), medan andelen företagare bland invandrare från Sydamerika endast är ca 5 procent.
Figur 5.Andel företagare bland utrikes- och inrikesfödda män i åldrarna 20-64 år 2008, fördelat på länder och ländergrupper
Sammanfattningsvis kan således konstateras att andelen män som har sin huvudsakliga inkomst från egen näringsverksamhet på en aggregerad nivå är ungefär lika hög bland invandrare som bland inrikesfödda individer. Dock förekommer en relativt stor variation inom olika grupper. Högutbildade invandrare och invandrare i åldrarna 20-44 år driver företag i betydligt högre utsträckning än inrikesfödda i motsvarande grupper medan lågutbildade inrikesfödda och inrikesfödda i åldrarna 55-64 år driver företag i högre utsträckning än invandrare.
[1] Statistiken baseras på SCB:s Registerbaserade arbetsmarknadsstatistik (RAMS). Som företagare klassas sysselsatta som i november månad haft sin huvudsakliga inkomst från aktiv näringsverksamhet.
[2] Notera dock att högre utbildning också kan leda till en ökad förmåga att identifiera affärsmöjligheter och därmed också till ett ökat företagande.
