Den kreativa storstadsregionen

Entreprenörskapsforum och Sydsvenska Handelskammaren arrangerade tillsammans ett seminarium kring lanseringen av boken ”Öresundsregionen – den kreativa metropolen” (Dialogos) på IVA i Stockholm. Boken bygger på material från 20 forskare och analyserar Öresundsregionens utveckling efter brons tillkomst och dess framtida potential.

Efter att Ilmar Reepalu, finansborgarråd, Malmö Stad, hälsat välkomna var professor Åke E Andersson från Jönköpings Internationella Handelshögskola först ut på scen. Han sammanfattade bokens huvudbudskap.

Boken tar upp  hur folk flyttar och pendlar, institutionella förhållanden, hur långsiktiga problem ser ut i form av kreativ potential och hur beslutsfattares och ungdomars värderingar ser ut. Åke E Andersson nämnde vilka faktorer som avgör regioners tillväxt. T ex framhöll han tillgänglighet med väg- och flygtransporter, tillgång på välutbildad arbetskraft som säkerställs genom god högskolekapacitet, öppenhet mot omvärlden och tolerans mellan folkgrupper, konkurrens, entreprenörskap och nyföretagande, attraktiv boendemiljö för kvalificerad arbetskraft och deras familjer och regionens totala ekonomiska storlek.

Öresundsbron har integrerat Sydsverige med Köpenhamnsregionen berättade Andersson. Däremot har vägnätet inte hållit samma takt och arbetspendlingen på vägarna växer med drygt 2 procent per år så regionen står inför viktiga utmaningar.

Upprustning av vägnätet

Åke E Anderssons förslag till att göra regionen än mer attraktiv är att Själlands och Skånes väg- och spårnät genomgår en upprustning, att man skapar en ”bypass” – en väg från E5 vid Markaryd till Ystad/Trelleborg, och i framtiden en snabbtågskorridor Oslo-Öresundsregionen-Hamburg. Redan nu har vi en tydlig storstadskorridor på västkusten och till Köpenhamn, menade han.  I jämförelse kan man se att Stockholmsregionen är ”inkapslad” i förhållande till Sveriges övriga starka regioner Västkusten och Skåne.

Utöver infrastruktursatsningar betonade Andersson vikten av en internationalisering av högskolorna och universiteten och förstärkning av forskningsresurser inom naturvetenskap, medicin och teknik. Framför allt betonade han vikten av att vi får en ny handelshögskola på högsta internationella nivå. Han efterlyste även strategier för ökad tolerans i regionen.

– Det måste vara attraktivt att studera i Sverige, vi måste locka till oss utländska studenter.

Att utveckla en strategi för att minska intoleransen i Öresundsregionen och särskilt i Skåne är den viktigaste uppgiften för politiker och andra beslutsfattare, lärare och andra opinionsbildare inom media och föreningsliv, menade Andersson.

Folkmängdens tillväxt i svenska län

Skandinavien har fyra överlägsna regioner i produktivitet med långsiktig tillväxt. De är Öresundsregionen på första plats, därefter Stockholmsregionen, Osloregionen och Göteborgsregionen. Angående Öresundsregionen konstaterade Åke E Andersson att bron har betytt mer för Malmö än vad den gjort för Köpenhamn. Det finns dock betydande problem med överbelastning.

–          Vägnätet har inte upprustats i takt med att befolkningen i regionerna har ökat. Vägnätet i Öresundsregionens är överbelastat och det finns ett tydligt trattproblem när det gäller Skåne och Själland.

Själland omfattar 43 procent av Danmarks hela befolkning. Det är nästan en lika stor andel som de tre svenska storstadsregionernas sammanlagda andel av Sveriges befolkning.  Öresundsregionen omfattar cirka 3,7 miljoner invånare.

–          Det finns en tydlig konflikt mellan transportkapacitet och transportbehov i Öresundsregionen, avslutade Andersson.

 

Metropolområden som knutpunkt

Näste talare var Christian Wichmann Matthiessen, professor Köpenhamns universitet som visade hur världskartan ser ut gällande produktion av vetenskapliga alster mellan 2008 och 2010. Kartan har ritats om; idag är t ex städer som Shanghai, Peking, Seoul, São Paulo och Singapore med i bilden till skillnad från några år tillbaka. Wichmann Matthiessen gör jämförelser när det gäller bruttonationalprodukt och storlek på storstadsregionerna. När det gäller BNP (2009) är Stockholm med på 24:e plats. Öresundsregionen kommer på 18:e plats.

När man jämför de 30 största städerna när det gäller den veteskapliga produktionen år 2008-2010 kommer Öresundsregionen på sjunde plats efter London, Paris, Amsterdam-Haag-Rotterdam, Moskva, Madrid, Berlin. Därefter kommer Milano, Rom och Barcelona och Stockholm-Uppsala på  11 plats (före München, Manchester, Oxford, Liverpool, Dortmund-Düsseldorf-Köln, Edinburg-Glasgow, Cambridge, Glasgow, Lausanne och Zurich).

I de stora metropolområdena koncentreras beslutsfattare, finans, kultur, underhållning, handel, service och kunskap. Dessutom är de transportknutpunkter och större enheter med mer befolkning, mest inkomster och mest produkter.

Enligt Wichmann Matthiessen kan Sydskandinavien bli den nya metropolen i Öresundsregionen med gränsöverskridande regional utveckling.

–          Öresund är de nordiska ländernas mest väsentliga ”skördeplats” eller crop point, sa Wichmann Matthiessen.

Institutionella hinder för entreprenörskap

Johan Eklund, docent och forskningsledare Entreprenörskapsforum, talade därefter under rubriken Institutioner som barriärer för nytt entreprenörskap. Han menade att institutioner utgör ramvillkoren för en regions transaktionskostnader och ekonomiska integration.

Hur lätt eller svårt är det då att starta företag i Sverige i förhållande till Danmark? Världsbanken presenterar indikatorer på detta som fångar in investerarskydd, bygglov, skatter, anställningar, handelshinder, lagfart, kontrakt, finansiering och avveckling. Vid en ranking av samtliga indikatorer hamnar Sverige på plats 18 medan Danmark finns som nummer 6.

–        Det är lättare att skaffa elnät till företag i Sverige men i övrigt är vi sämre än Danmark på alla punkter. Sverige sticker särskilt ut vad gäller anställningar, där vi ligger på plats 119 av 180, som ett av de minst flexibla systemen.

–        Om du är entreprenör, vilken sida av sundet väljer du för att etablera ditt företag, frågade Johan Eklund.

Johan Eklund noterade att Sverige även sticker ut vad gäller ungdomsarbetslösheten. I början av 2010-talet låg arbetslösheten bland unga på 25 procent i Sverige och 11 procent i Danmark. Det är tydligt att vi kan förvänta oss negativa institutionella effekter på entreprenörskap och nyföretagande, menade Eklund. Därför finns det ett behov av att minska barriärer och friktioner mellan länderna, fortsatte han.

– Ett skarpt förslag är att införa en dansk arbetsmarknadsmodell i Skåne så att valet av verksamhetsland, för både företagarna och arbetstagarna i regionen, kan ske med symmetriska villkor. En pragmatisk politisk lösning är att Skåne tillåts bli en försöksregion för ett flexicurity-system under en tioårsperiod, avslutade Johan Eklund.

Efter en bensträckare var det dags för en paneldiskussion på temat De nya komparativa fördelarna – Har Öresundsregionen vad som krävs? Först ut att ge sina synpunkter på rapporten var Claus F. Baunkjaer, VD Femern A/S, som bygger en fast förbindelse i Fehmarn för 50 miljarder kronor. Han tryckte främst på vikten av att transporter ska flyta friktionsfritt, allt annat menade han var dåliga förutsättningar för tillväxt. En annan poäng ansåg Baunkjaer vara att transporter ger nya möjligheter. Öresundsbron har, förutom att vara en byggnadsteknisk succé, också blivit en integrationsdito. Baunkjaers tredje inlägg rörde handel:

–        Det talas mycket om BRIK-länderna, men vilka är det vi främst handlar med? Jo, våra närmaste grannar. Därför är det extra viktigt att förbättra transportförbindelserna i närområdet.

Claus F. Baunkjaer ansåg att infrastrukturens utbyggnad bör finansieras genom brukarbetalning. Han såg inte skattefinansiering som en möjlig väg att gå fullt ut och hans erfarenheter av PPP, Public Private Partnership-lösningar utgjorde avskräckande exempel.

Peter Honeth, statssekreterare Utbildningsdepartementet, gav sedan sitt perspektiv på Öresundsregionens utveckling. Han hävdade att den danska forskningen på senare år sett en snabb förbättring och att den numera tillryggalagt den svenska. Det handlar om att man tagit besvärliga beslut och konflikter och att man har en starkare intern styrning, sa Honeth. Trots detta är de bästa svenska forskarna inte särskilt angelägna om att samarbeta med sina motsvarigheter i Danmark medan intresset från andra hållet är betydligt större. Men med ESS, European Spallation Source, och MAX IV, trodde han att regionen kommer att kunna konkurrera med de allra främsta universiteten i Europa.

–        Generellt sätt ser och hör jag fler kreativa och intressanta förslag från Stockholm/Uppsala-regionen än från Öresundshållet.

Peter Honeth ansåg detta bero på en bättre koppling till näringslivsutvecklingen, något som Öresundsregionen borde fundera vidare på i utvecklingshänseende.

–        Öresundsbron har varit viktig men inte levt upp till sina rykten. Det behövs en vitamininjektion, men jag tror inte på idéerna om att skapa en Handelshögskola i Malmö. Det är något som måste växa fram.

Ursula Berge, samhällspolitisk chef Akademikerförbundet SSR, tyckte som exilskåning att rapporten var ett nyttigt bevis på att andra delar av landet än Stockholm växer. Hon såg dock, liksom rapportförfattarna, att Öresundsregionen, efter en inlärningsprocess sedan brons tillkomst, behöver ta nästa språng. Givet detta ansåg Berge att Skåne, som idag får minst av statens infrastruktursatsningar, behöver mer med tanke på vilken viktig transitnod regionen faktiskt är.

–        Öresundsregionen har stor potential men står också inför stora utmaningar. Jag saknar en diskussion om det som är grunden för ett framgångsrikt samhälle, en trygg uppväxtmiljö och ekonomiska möjligheter vilket fås genom det generella välfärdssystemet.

Berge menade att livsvillkoren, manifesterade av bl a spädbarnsdödlighet och livslängd, betyder oerhört mycket. Dessa skiljer sig dock väsentligt åt mellan olika delar av Malmö. Något hon ansåg behöva bemötas, särskilt då integrationen är avgörande för Öresundsregionen.

Ursula Berge hävdade också att flexicurity numera bara har flexi kvar i och med att securitydelen försämrats i Danmark. Dessutom har den allmänna visstidsanställningen, som infördes 2008, gjort det betydligt enklare att anställa och avsluta anställningar i Sverige. Problemet är därmed inte längre särskilt stort, avslutade hon.

Pia Kinhult, regionstyrelsens ordförande i Region Skåne, ansåg att rapporten bekräftar en bild som redan funnits (bl a OECD-rapport) i form av potential och bekymmer. Hon ansåg att mycket är på rätt väg, bl a arbetet med infrastrukturprojektet den nordiska triangeln som avser länkarna mellan de nordiska huvudstäderna Köpenhamn, Oslo och Stockholm med förbindelse till Helsingfors. Detta ansåg hon vara viktigt i och med att det behövs en kritisk massa för att få ut full effekt.

Vad gäller den vetenskapliga sidan menade Kinhult att det finns uppenbara bekymmer. Öresund Science Region har ingen harmoniserad karaktär vilket gör det svårt att hålla tätposition gentemot bl a asiatiska motsvarigheter. ESS och MAX IV har nu chansen att locka etableringar, t ex genom att erbjuda möjligheten att starta ett filialt campus i anslutning till verksamheterna.

Kinhult efterfrågade nu budskapet håll ihop och se helheten men ifrågasatte hur det överensstämmer med hur den danska respektive svenska staten ser på den framtida utvecklingen.

– Vi kommer även i framtiden stå med två nationella system i denna region. Det kräver att olika myndigheter kan leverera tydliga svar. Jag har en förståelse för att det inte är lätt att vara nationalstat i dagens läge!

Ilmar Reepalu tyckte också att rapporten bekräftade den bild som OECD förmedlat 2012. Bl a framhävdes där att det skånska näringslivet inte tagit tillvara på potentialen hos den yngre befolkningen, att Danmark måste hantera sina integrationsproblem samt att det behövs en politisk organisation för att besluta om frågor av gemensamt intresse. Reepalu menade att Malmö är en av de mest toleranta städerna, men att Skånes mindre orter, med få invandrare, uppvisar problem. Som en kosmopolitisk region var han dock besviken på Öresundsuniversitetet och att det inte lockat till så mycket utbyte.

–        Ju fler som läser i det andra landet desto mer integrationsfrämjande är det.

Reepalu uttryckte även sin oro över situationen med en ökande ungdomsarbetslöshet och den brist på demokratisk tilltro som göds när ungdomar hamnar vid sidan av samhället. Öresundsregionen har chansen att bli en modellregion för Europa, men jag är inte säker på att det är flexicurity som är lösningen, sa Ilmar Reepalu. Istället förordade han möjligheter att varva utbildning och arbete på samma sätt som sker i Danmark. Att göra ett omtag i livet sker där på ett mer flexibelt och bättre sätt.

Panelen fortsatte med att diskutera en eventuell Handelshögskola i Malmö. Peter Honeth frågade vem som ska utbilda de många studenter som behöver utbildning i framtiden. Han såg små universitet med masterutbildningar som relativt ointressanta i det perspektivet. I stället för att bryta upp fungerande institutioner menade Honeth att det är bättre att förstärka det som fungerar bra idag, för vi tillhör de starkaste forskningsnationerna.

Åke E Andersson tryckte på behovet att höja nivån på de som undervisar samt att engelska måste bli ett standardiserat undervisningsspråk. Han efterfrågade också flexiblare finansieringslösningar för att locka begåvade studenter från utlandet. Peter Honeth hävdade att man måste få med hela perspektivet och jämföra över det totala utbildningssystemet.

–        Det är en utmaning för Sverige att utbilda stora grupper av ungdomar. Vi kan inte skapa en kopia av ett idealt amerikanskt elituniversitet. De har resurser som vi inte kan konkurrera med.

Pia Kinhult menade att ett land med Nobelpriset borde kunna ställa högre krav och Ilmar Reepalu kompletterade med att vi måste våga mera som ett litet land med litet språk. Det behövs både fler internationella studenter och forskare, fortsatte han.

Peter Honeth sa att det är en myt att vi inte utbildar på engelska, det sker på en utbyggd masternivå där också de flesta utländska studenter finns. Han frågade sig också vad en grundutbildning på engelska skulle betyda för en breddad rekrytering till universitet och högskolor. Avslutningsvis menade han att det inte är så lätt att släppa lös försöksverksamhet, han såg snarare en harmonisering på EU-nivå som hoppet att få vissa frågor lösta.

Moderatorn Per Trydings, vice vd Sydsvenska Handelskammaren, sista fråga rörde panelisternas högsta önskan för Öresundsregionens integration. Ilmar Reepalu tyckte att kommunikationerna måste vara så billiga att de inte förhindrar integration och ekonomisk tillväxt. Pia Kinhult önskade 20 000 fler danska studenter i Sverige och vice versa. Ursula Berge efterfrågade en ökad tolerans men passade på att slänga in en önskan om fler linjer på tunnelbanan (citytunneln) i Malmö. Peter Honeth framhöll bättre och effektivare forskningssatsningar medan Claus F. Baunkjaer slutligen ville se än mer effektiva trafiklösningar.