Filantropi – finansieringskälla för forskning

Den 6 november bjöd Entreprenörskapsforum in till ett frukostseminarium om filantropisk finansiering av forskning och kunskapsförstärkande miljöer. 

Filantropi positivt för ekonomisk tillväxt
Johanna Palmberg, forskningsledare Entreprenörskapsforum berättade om vad forskningen kring filantropisk finansiering av högskolor och universitet. Hon pekade på att det finns ett ökat intresse för filantropi i samhället i stort. Detta kan härledas till influenser från USA, en ökad förmögenhetsbildning i Sverige och globalisering. Dessutom har det under de senaste åren antagits en del gynnsamma reformer.

– Forskning visar att filantropi har en positiv effekt på ekonomisk tillväxt. Generellt handlar det om relativt små summor, även i USA, men som har en stor samhällsekonomisk effekt.

Donationer ligger ofta till grund för framtida innovationer och entreprenörskap eftersom filantroper oftare än traditionella finansieringskällor stödjer nya innovativa forskningsområden.

– Filantropi är ett bra komplement till traditionell forskningsfinansiering och filantropi stöttar även kommersialiseringsprocessen.

Utöver att fungera som ett komplement som gynnar innovation och entreprenörskap vid våra lärosäten skapar återinvestering i samhället minskade spänningar mellan olika grupper och samhällsskikt, enligt Johanna Palmberg.

Strategiska partnerskap för långsiktighet
Rektor på Stockholms universitet, Astrid Söderbergh Widding, berättade om sitt universitets finanseringsresa som idag innefattar en rad strategiska partnerskap. Astrid Söderbergh Widding menar att Stockholms universitet hellre talar om strategiska partnerskap  än om fundraising.

– Strategiska partnerskap har en annan långsiktighet än fundraising.  Detta har varit ett vägval för mig som ny rektor.

Receptet för en framgångsrik finanseringsstrategi handlar enligt Astrid Söderbergh Widding om att anställa duktiga fundraisers och att skapa ett gediget stöd från universitetsledningen. Ett hinder kan vara att få akademisk acceptans för partnerskap. På Stockholms universitet har Astrid Söderbergh Widding löst detta genom att tillsätta ett internt råd och se till att rikta ansträngningarna mot att få medel till Stockholms universitets viktiga grundforskning.

Svenska lärosäten i utvecklingsprocess
Philip von Segebaden, fundraisingansvarig KTH, berättade om sina erfarenheter från en väldigt framgångsrik kampanj på KI där de lyckades samla in en miljard kronor på fem år.

–          Fundraising är en kostnadseffektiv metod för att få in kapital.

Enligt Philip von Segebaden har Sverige har ingen tradition av alumnigivande och att universitet och högskolor ofta börjat med att försöka få stora donationer snarare än att samla pengar från många små. Idag ser bilden något annorlunda ut då alla lärosäten på något sätt arbetar  med fundraising.  Svenska lärosäten befinner sig i en utvecklingsprocess inom detta område. Framförallt behöver lärosätena hitta en balans i arbetet, stärka samordningen och bli bättre på stewardship, dvs att bygga fungerande relationer och föra dialog med givare.

– Det går att se en tydlig trend i utvecklingen där svenska lärosäten jobbar på att bli mer proaktiva än reaktiva och att den nya tidens filantropi har en annan logik som innefattar, utöver pengarna, både tid och engagemang från givaren.

Varför bör då lärosäten arbeta med fundraising? Philip von Segebaden pekade på att det kan vara ett sätt att finansiera projekt som annars inte skulle vara möjliga samtidigt som det stärker varumärket. Dessutom skapar det ett ökat handlingsutrymme för forskare eftersom det frigör tid för forskning och möjliggör djärvare forskningsansatser.

Filantropins faror, problem och möjligheter
Som representant från givarsidan lyfte Kjell Blückert, vd Ragnar Söderbergs stiftelse, de faror och problem som också kan uppstå vid ekonomiska bidrag från filantroper.  Det är viktigt att som givare fundera över frågorna ”Vilka problem orsakar våra pengar och vilka problem orsakar våra projekt?” menar Kjell Blückert.

Olika problem följer med olika typer av filantropi. De små insamlingsstiftelserna betonar att små givare kan få väldigt stora effekter. I Sverige finns det dock en viss mentalitet kring hur vi söker pengar och vi är i nuläget dåliga på att fånga upp dessa mindre potentiella givare, som till exempel alumner som vill donera en mindre summa till sitt forna universitet. När det kommer till större givare kan det också finnas speciella problem kopplade till de stora donationerna, om pengarna till exempel kommer tillsammans med omfattande villkor så kan de riskera att medföra mer problem än de löser. Ett exempel på en annorlunda approach till filantropiska donationer är Niklas Zennström, som agerarar efter samma principer oavsett om det gäller riskkapital eller filantropi. Genom att identifiera och satsa på potential blir givandet av en mer dialogisk karaktär.

–          Större och organiserade givare så som Vetenskapsrådet och Riksbankens jubileumsfond landar knappast i ett risktagande när de tar beslut om de medel som ska delas ut, och kanske ska de inte heller göra det, tillägger Kjell Blückert.

Filantropi som strategiskt partnerskap
Grunden för utbildning och forskning handlar om långsiktiga förutsättningar och att skapa strukturer för framgångsrik forskning säger Ibrahim Baylan, riksdagsledamot och vice ordförande utbildningsutskottet (S). Riskkapitalister kan visserligen bidra till att främja forskning genom donationer, men det viktiga är att vi också tar ett stort gemensamt ansvar. När riskkapitalister agerar som forskningsfinansiärer är det viktigt att det handlar om ett partnerskap och inte om en engångssumma behäftat med krav, menar Ibrahim Baylan.

–          Socialdemokraterna anklagas för att se snett på denna verksamhet. Grunden måste vara ett gemensamt långsiktigt ansvar, filantropi är väldigt populärt just nu och vi tycker att det kan vara bra så länge den tar formen av ett strategiskt partnerskap och att det fungerar som ett komplement och inte tränger undan annan finansiering eller hotar forskningens oberoende.

Statliga ingrepp för filantropi
Enligt Peter Honeth, statssekreterare hos utbildningsminister Jan Björklund, ställer sig regeringen positiv till filantropi och har därför infört vissa avdrag och skattelättnader för filantropisk verksamhet. Regeländringarna har dock kritiserats, bland annat av universiteten, för att inte vara tillräckligt omfattande och att inte ha löst förutsättningarna för större donationer.

Det har länge funnits en tendens att fokusera på att få stora belopp vilket också medför stora risker. Oftast vill både givar- och mottagarsidan dra nytta av transaktionen vilket gör det viktigt att fundera innan man ger sig in i ett sådant samarbete. Givaren vill ofta få tillgång till lärosätets status och trovärdighet. Det är därför viktigt att säga nej om det finns en risk för lärosätet att skada sitt anseende, menar Peter Honeth.

–          Det kan vara svårt att svara för sin egen styrning och egna prioriteringar i förhållande till stora givare, men det kan också vara problematiskt att svenska universitet och högskolor har för lite privat finansiering då det ger ett ökat beroende av staten.

Samarbete och kompetensutveckling
Under diskussionen önskade panelen bl a en fortsatt genomlysning av skatterna på detta område och ett större statligt ansvar för grundanslagen och infrastrukturen. Astrid Söderbergh Widding yttryckte en förhoppning om att svenska lärosäten ska bli bättre på att bygga alumninätverk. Ibrahim Baylan underströk att en fortsatt statlig finansering av forskning fungerar som en garanti för oberoende och att det kan vara dags att se över de statliga anslagen och bygga en långsiktig överenskommelse kring dessa frågor över blockgränserna. Peter Honeth höll med om att satsningar är ett politiskt arbete som kräver långsiktighet och tillade att regeringen har höjt basanslagen samtidigt som de inte ser en motsättning i att också önska mer filantropi.

Avslutningsvis betonade Philip von Segebaden att de svenska lärosätena måste kompetensutveckla och lära sig stewardship. Det är även viktigt att föra en dialog med filantroper för att visa hur deras pengar kan göra nytta för forskningen.  Kjell Blückert instämde i nyttan av ett relationsbyggande med filantropen där medvetandegörande av vilka problem som olika metoder för med sig är en viktig ingrediens. Johanna Palmberg tillade att även forskare själva måste förstår hur denna dialog kan föras.