Globaliseringen är inget nollsummespel
Fredagen den 9 december 2016 lanserades Entreprenörskapsforums nya rapport En värld i rörelse 1990-2015: Utveckling och ojämlikhet i globaliseringens tidevarv, av Johan Norberg, författare och debattör. I rapporten kartläggs konsekvenserna av globalisering på mänsklig levnadsstandard vad gäller ekonomi, miljö, hälsa, säkerhet och frihet under åren 1990-2015. Se webbutsändningen från seminariet HÄR!
Kring 1990 vid kommunismens fall samtidigt som Kina och Indien börjar liberalisera sina ekonomier tar globaliseringen fart på riktigt berättade Johan Norberg. Parallellt med att murarna faller binder containertrafiken samman marknader över hela världen. Utvecklingen och framstegen de senaste decennierna har varit häpnadsväckande, ändå befinner vi oss just nu i en tid av starkt globaliseringsmotstånd.
– Med tanke på det politiska läget känns det ibland som att globaliseringen nu avslutas.
Vad är då globalisering och har den förtjänat det dåliga ryktet som den har i vissa kretsar? Enligt författaren är det korta svaret på den frågan ett rungande nej – globaliseringen har i de flesta fall fört med sig positiva effekter. Norberg visade att den extrema fattigdomen har minskat snabbare under 1990-2015 än någonsin tidigare, från 37 procent av världens befolkning till bara tio procent.
– För första gången har det absoluta talet extremt fattiga minskat, trots att befolkningen ökat med två miljarder människor.
Under 1800-talet fanns endast 60 miljoner människor som inte levde i extrem fattigdom, idag har mer än sex miljarder människor tillgång till basförnödenheter. Många har tagit steget in på fabriksgolvet och bort från självförsörjande jordbruk. Det har möjliggjort högre produktivitet och en stabil inkomst. Till följd av detta kan de skicka sina barn till skolan vilket i sin tur förbättrar deras livsvillkor och höjer produktiviteten.
– Barnadödligheten har halverats de senaste 25 åren. Det är en sammantagen effekt av bättre utbildning och större tillgång på mat.
Att polio minskat med 99 procent, tillsammans med andra sjukdomar, tack vare vaccin minskat påverkar. Norberg framhöll att detta var en sammanlänkad process, utan bättre infrastruktur och ökad handel hade massiva vaccinprogram aldrig kunnat rullas ut.
Under de senaste 30 åren har BNP per capita ökat lika mycket som de 30 000 åren dessförinnan. Det är entydigt de länder som har integrerat sig mest i världsekonomin som gjort de största framstegen.
– Globaliseringen är 50 gånger större än den industriella revolutionen.
Den senare omfattade 200 miljoner människor som dubblade sin inkomst på 50 år medan den förra omfattade två miljarder människor som fördubblade sin inkomst på bara tio år. Det är inte bara större köpkraft utan även lägre priser som lett till välståndsökningen. Haiti, som inte gjort några ekonomiska framsteg de senaste 50 åren, har ändå sett en markant minskad barnadödlighet. Även utan tillväxt har länder som Haiti fått del av de innovationer som sänkt priserna på mediciner och vitala förnödenheter.
– Mycket är svårt att uppfinna men när det väl är gjort gör globaliseringen det lätt att sprida.
Antiglobaliseringsrörelsen har ofta trott att globaliseringen är ett nollsummespel – vinner de rika förlorar de fattiga – med samma logik tror nu många att om de fattiga vinner så förlorare de rika. Norberg visade det orimliga i resonemanget då även den fattigaste inkomstgruppen i västerländerna ökat sina inkomster under senare år.
Ökande klyftor trots minskad global ojämlikhet
Anna Almqvist, ekonom LO, fokuserade sin kommentar kring frågor om ojämlikhet. Hon pekade på att även om det är positivt att den globala ojämlikheten har minskat och inkomster har blivit mer jämnt fördelade ser vi en trend av ökande inkomstklyftor inom länder. Almqvist lyfte att det finns stora variationer mellan rika länder, dvs att globaliseringen inte automatiskt för med sig något dåligt, det beror på hur den hanteras.
– Det finns relativa vinnare och förlorare de senaste decennierna och inkomstökningarna har varit långsammare i väst, bortsett från bland de riktigt rika. I t ex Sverige ser vi en 90 procents ökning i den rikaste gruppen och bara 10 procent i den fattigaste percentilen.
Det finns alltså definitivt relativa förlorare, konstaterade Almqvist. I USA har vissa grupper inte sett någon reallöneökning överhuvudtaget. Även om utvecklingen har varit jämnare i vissa länder så har inkomstklyftorna ökat i de flesta rika länder (OECD).
– Det är rimligt att fråga sig vem som vinner på globaliseringen. Lösningen ligger i omfördelning och att rikta resurser mot att skapa trygghet i omställningen.
För Sveriges del tror Almqvist på att stärka den svenska modellen. Satsa på likvärdig grundskola, möjligheter till vidareutbildning och omskolning och en heltäckande a-kassa. Om vi minskar oron i samhället, då kan vi komma tillrätta med problemen kring nationalism och protektionism, menade Almqvist.
Missuppfattningar vanliga, inte minst inom miljöområdet
Johan Kuylenstierna, vd Stockholm Environment Institute, var tydlig med att han inte såg någon annan väg framåt än ytterligare globalisering. Han pekade på att det är beklagligt att det finns så många missuppfattningar om världsläget och att det är angeläget att föra fram sann information. Inte minst inom sitt eget område, miljö, ser Kuylenstierna många missuppfattningar. Han lyfte sin syn på klimatfrågan ur ett svenskt perspektiv. För Sveriges del är effekterna i andra delar av världen långt viktigare än de inhemska effekterna.
– Svensk export är beroende av import från andra delar av världen. Därför måste våra lösningar vara globalt orienterade.
Även om Kuylenstierna tyckte att miljöavsnittet var ett av de svagaste i rapporten så uttryckte han förståelse för svårigheten att gå på djupet i en sådan sammanställning. Dock pekade han på att tonen i rapporten innebär vissa risker. Att säga att ökad BNP kommer att lösa problemen över tid är förvisso till stora delar sant men en sanning med modifikation. Kuylenstierna pekade på två viktiga faktorer att beakta.
– Vi tenderar att exportera miljöproblem till andra delar av världen och till nästa generation.
Vidare menade Kuylenstierna att det inte finns tillräckliga incitament att lösa klimatproblem trots att lösningarna finns. Problem tas inte på tillräckligt stort allvar. Vad gäller klimatförändringar ser framtiden relativt ljus ut, vi har kommit en bra bit på väg. Men, det är bara en av många systemfrågor. Havsförsurning, avskogning, markförstöring och vattenresurser är andra problem som är svåra att hantera i ett kort tidsperspektiv, en aspekt som saknas något i Norbergs analys enligt Kuylenstierna. Fokus ligger lite för ensidigt på tekniska framsteg som lösning. Det är problematiskt inte bara för att det finns många andra lösningar utan för att med nya lösningar (t ex elbil) kommer nya problem (kobolt i bilbatteri, smutsig tillverkning och låga löner för arbetskraften). Sålunda ett klassiskt problem med export till andra länder och kommande generationer.
– Livsmedelsförsörjning är ett annat stort problem där globala bolag slår ut mindre aktörer. Vi får inte bli för euforiska över våra lösningar.
Slutligen undrade Kuylenstierna om det var rätt att anklaga västvärden för gnällighet. Han menade att möjligen finns det anledning att vara försiktiga med kritik och titta på varför folk är missnöjda. BNP är inte samma sak som välfärd, välstånd eller lycka.
– Lyckan ökar inte i samhället, även om BNP ökar. Vi måste titta på hur vi fungerar som människor, vad som ger mening och sammanhang. Vi måste ha fler beteendevetare, sociologer och psykologer i globaliseringsdebatten som kan hjälpa oss att förstå människors oro.
Inkluderande tillväxt för att nå utvecklingsmålen
Anna Ryott, vd Swedfund, är även engagerad i FNs globala entreprenörskapsråd där fokus ligger på de globala utvecklingsmålen. Hon menade att den, mediebilden till trots, positiva utvecklingen i världen är det som får henne att orka gå upp på morgonen.
– Det främsta globala utvecklingsmålet är att utrota extrem fattigdom, eftersom det ger överlägset bäst effekt. Det målet är möjligt att nå inom en generation och vägen dit är inkluderande tillväxt.
Ryott har sett ett stort skifte vad gäller den privata sektorns roll i utvecklingsarbetet. Den har nu trätt fram som avgörande för att skapa just en inkluderande tillväxt. Därför satsar Swedfund sina resurser på att bygga upp den privata sektorn. Ryott trodde att deras unika affärsmodell skulle kunna användas av fler för att skapa en inkluderande tillväxt. Modellen bygger på tre fundament: samhällsutveckling, hållbarhet och finansiell verkan. Detta fokus skulle fler behöva menar Ryott.
– Varför pratar vi så lite om kopplingen mellan tillväxt och utveckling? Både i Sverige och i FN har vi börjat prata om detta mer och mer och det är positivt att utvecklingsfinansiering växer.
Anna Ryott framhävde särskilt att investeringar i kvinnor är ett mycket effektivt sätt att använda sina pengar. Det har stora effekter, inte bara för den enskilda kvinnans inkomst och oberoende utan även för nästa generation.
– Tillväxt, utveckling och fattigdomsminskning går hand i hand. Därför måste vi hitta nya modeller som adresserar dessa frågor samtidigt. Dessutom vill jag understryka att samarbeten är avgörande för att ta nästa steg i globaliseringen.
I den avslutande diskussionen pekade Johan Norberg på att det är centralt att förstå de fickor av förlorare som verkligen finns och att nyansera debatten kring avindustrialiseringen. Han efterlyste ökade resurser till omställning snarare än till bidrag och pensioner. Det är dessutom viktigt att komma ihåg att ungefär 88 procent av jobben har gått förlorade p g a automatisering snarare än avindustrialisering. Detta har inget med handel att göra, tvärtom kan handel ha en enorm effekt för att mildra dessa effekter för utsatta grupper, avslutade Norberg.
Pernilla Norlin (moderator), Anna Ryott, Johan Norberg, Anna Almqvist och Johan Kuylenstierna