Sveriges innovationspolitiska utmaningar

Infrastruktur, skatter, regelkrångel och attityder är alla delar av lösningen på framtidens bästa innovationspolitik. Den 5 mars hölls det andra seminariet i serien som fokuserar på tillväxt- och innovationshinder i form av regleringar, finansieringshinder och strukturella utmaningar. Dessa problem kan ses ur två olika perspektiv, ett övergripande om innovationspolitiken i stort och ett konkret med exempel på vad som kan förändras.

Martin Andersson, professor CIRCLE Lunds universitet, inledde seminariet med en diskussion om hur politiken kan skapa förutsättningar för regionernas innovationstryck och tillväxt. Han öppnade för ett ramverkstänkande inom innovationspolitiken och menade att en väsentlig del av politikens områden kan påverka innovationskraften. Individer och företag är olika och gör olika val kring var de ska bo och arbeta. Enligt Martin Andersson kan en regional politik skapa stora vinster och bistå i den kumulativa utvecklingen.

–        Företag söker talanger och talanger söker också företag, det finns ett beroendeförhållande mellan dessa.

En politik för lokal innovationskraft inbegriper därför också bostäder, byggregler, etableringstillstånd, attityder, infrastruktur och grundläggande kvalitet i offentliga tjänster.

–        Om jag om tio år skulle få frågan vad som varit det viktigaste beslutet för innovationskraften i Malmöregionen kommer jag att säga Öresundsbron. Den har extremt mycket med innovation att göra. Det är avgörande att Malmöregionen ligger så nära Europas elfte mest köpstarka region.

Karl Wennberg, docent Handelshögskolan i Stockholm och vvd Ratio, utgick i sin dragning från tre ringar: skatter, regler och kultur och menade att tillväxthindren kan hittas bland dessa institutionella mekanismer. Vad gäller skatterna menade Karl Wennberg att det skett en del reformer de senaste åren men inga fundamentala sådana. Att anställa en duktig 25–35-årig IT-utvecklare är fortfarande det svåraste hindret för tillväxtorienterade bolag.

–          Det investerare själva bryr sig mest om, optionslagstiftning och framförallt 3:12-reglerna, har inte förändrats på ett sätt som gynnar entreprenörskap.

Vad gäller regelkrånglet har det faktiskt skett ett mer systematiskt arbete inom myndigheter för att minska den fortsatt omfattande regelbördan. Men alla som läst sin Max Weber vet att det finns ett kontinuerligt behov av mäta detta, annars växer krånglet över tiden, fortsatte Karl Wennberg.

Och sist, vad gäller kulturen så pekar Global Entrepreneurship Monitor entydigt på att svenska entreprenörer ligger lågt i tillväxtvilja jämfört med andra länder. En anledning kan vara insolvenslagstiftningen som fortfarande är en av världens hårdaste. Går du i konkurs i Sverige riskerar du att förlora allt. Så är det inte i Tyskland, England, USA, eller i våra nordiska grannländer, avslutade Karl Wennberg som hoppades på en internationell anpassning.

Emma Lennartsson, gruppsekreterare Socialdemokraterna, underströk att även om Sverige är ett innovativt land idag betyder det inte att detsamma gäller imorgon. I jämförelse med BRIC-länderna, som är på framväxt, har 17 EU-länder haft en starkare tillväxt än Sverige.

–          Det går åt fel håll. Sverige tappar marknadsandelar.

Enligt Emma Lennartsson jobbar Socialdemokraterna på tre fronter för att bemöta denna problematik: offentliga investeringar, underlätta för företagen att skapa jobbtillfällen och stärka humankapitalet. Dessutom betonade hon vikten av kultur och att hjälpa företagen att hjälpa varandra.

–          Vad vi alla bidrar med spelar roll. Det är större och viktigare än vad politiker kan göra.

Förslag som Socialdemokraterna tittar på för förbättrad innovationskraft är bl a att stärka arbetskraftsinvandringen och att värna om de som redan befinner sig i Sverige, tidiga insatser i skolan för att stärka kreativitet, patentförsäkringar, tidigt riskkapital samt att stärka näringspolitiken i tre faser: främja idéer, hjälpa företag att växa och stötta befintliga företag. Emma Lennartsson menade att det finns insatser som kan göras här och nu för att öka innovation: nyföretagargaranti, statlig riskkapitalfond, förbättra arbetsförmedlingen för bättre matchning och hjälpa svenska företag att nyttja den globala marknaden genom öppna ambassader och exportfrämjande.

Jonas Eriksson, näringspolitisk talesperson Miljöpartiet, beskrev behovet av innovation utifrån att världen inte står still. Sverige måste hänga med i utvecklingen och lösa problem som uppkommer längs vägen. Dessutom är det personliga självförverkligandet en viktig drivkraft för innovation.

Miljöpartiet har en bred ansats för att möta innovationsutmaningarna. Utbildning, förebilder och attityder, kommunikationer, digitala innovationer och att främja samarbeten och nätverk är några områden som partiet tittar närmare på.

–          Samverkan mellan olika sektorer som möts skapar innovation,

Dessutom lyfte Jonas Eriksson fram rörlighet för humankapital, personaloptioner och ett behov av att städa upp i den s k ”kapital-kladdkakan”.

Lars Hjälmered, näringspolitisk talesperson Moderaterna, tog sin utgångspunkt i hemstaden Göteborg för att beskriva vilka områden som behöver ses över för en innovativ region: forskning, infrastruktur, skola och utbildning samt kultur. Han listade även avgörande framgångsfaktorer för innovation: jobb och entreprenörskap, goda investeringsvillkor, en fungerande handelspolitik och att attrahera humankapital genom en fungerande arbetskraftsinvandring.

Moderaternas tankar framåt för en bra innovationspolitik rör sig kring fungerande infrastruktur, en bättre skola med höjd lärarstatus och ett behov av att se över de generella villkoren.

–          Vi tittar på energipolitiken, kapitalfrågor som att t ex utvärdera investeraravdraget, ökade medel till forskning, handel och arbetskraftsinvandring för att fortsätta att attrahera utländska talanger och se till att vi har en fungerande inre marknad.