En utbildningsmarknad för livslångt lärande – en sektor i förändring

Vad händer när vuxnas lärande alltmer sker utanför det traditionella utbildningssystemet? Vem ansvarar för att rusta arbetskraften för snabb teknikutveckling – individen, staten eller arbetsgivarna? Och hur fungerar egentligen marknaden för livslångt lärande? Det var frågor som stod i centrum när Entreprenörskapsforum presenterade en ny rapport om privata utbildningsföretag i Sverige.

I samtalet medverkade Anders Broström, vd för Entreprenörskapsforum och professor vid Göteborgs universitet, Astrid Westfeldt Corneman, vd för Nackademin, Per Hammar, branschchef på Almega Utbildningsföretagen, och Patrik Hambraeus, pedagogisk ledare vid Berghs School of Communication. Moderator var Joakim Wernberg, forskare vid Ratio och lektor vid Lunds universitet.

En växande men komplex marknad

Joakim Wernberg beskrev bakgrunden till projektet som bygger på en enkät till utbildningsföretag inom Almegas medlemskrets. Syftet var att förstå hur marknaden för vuxnas lärande ser ut – vem som säljer vad, till vem, och på vilka villkor.

 ”Vi ville se hur utbildning i offentligt monopol, helt privata alternativ och kvasimarknader som yrkeshögskolan samspelar – och vart utvecklingen verkar ta vägen.”

Entreprenörskapsforums vd Anders Broström redogjorde för resultatet. Enkäten visar en växande men fortfarande liten bransch där de flesta företag verkar i överlappet mellan offentlig och privat finansiering.

 ”Om man ska ge ett kort svar på vad svensk ekonomi behöver i den här AI-drivna omställningen, så är det hög förmåga till lärande.”

Han konstaterade att 61 procent av företagen säljer utbildning både till individer och arbetsgivare, och att hälften kombinerar offentlig och privat finansiering. Efterfrågan väntas öka – särskilt den privatfinansierade. Men Broström varnade också för att den privata marknaden riskerar att trängas undan när staten expanderar utbildningsutbudet.

 ”Vi måste se till att den offentliga styrningen sker med varsamhet, så att vi inte kväver de privata investeringar som också behövs.”

Ett nytt tempo i lärandet

Astrid Westfeldt Corneman från Nackademin noterade hur snabbt förutsättningarna förändrats sedan rapporten genomfördes. Hon beskrev hur digitalisering och förändrade studentbeteenden kräver mer flexibla upplägg och snabbare kompetensomställning.

 ”På bara ett år har förväntningarna hos både studenter och arbetsgivare förändrats dramatiskt – vi måste kunna ställa om mycket snabbare.”

Hon efterlyste tydligare styrning och ansvarsfördelning mellan aktörer och menade att Sverige behöver en mer global blick för att kunna konkurrera på en internationell utbildningsmarknad.

”Vi håller oss för mycket inom våra egna gränser. Vill vi vara attraktiva krävs att vi följer den tekniska och pedagogiska utvecklingen även globalt.”

Den privata skolans verklighet

Patrik Hambraeus från Berghs beskrev en marknad i förändring där privata aktörer möter konkurrens både från nya korta YH-kurser och från stora företag som utvecklar interna utbildningar.

”Vi konkurrerar med alla – offentliga, privata, korta YH-program. Det gör att kvalitet och upplevelsebaserat lärande blir ännu viktigare.”

Han framhöll att företag måste ta större ansvar för att skapa en lärandekultur och vara beredda att finansiera ny pedagogik.

”Att utveckla modern pedagogik och AI-baserade utbildningar kostar pengar – men det är där framtidens konkurrenskraft ligger.”

Företagens roll och hinder

Per Hammar från Almega Utbildningsföretagen såg stor framtidstro men pekade på ekonomiska hinder för företag att investera i kompetensutveckling.

 ”Det är fortfarande dyrare att investera i människor än i maskiner. Vi vill se ett kompetensavdrag så att det ska vara likvärdigt att investera i människor som maskiner.”

Han betonade att privat utbildning har långa traditioner i Sverige – från Hermods brevkurser till dagens yrkeshögskolor – men att företagens satsningar på personalutbildning minskat sedan 2000-talet.

”I början av 2000-talet la företagen ungefär två procent av sina kostnader på utbildning, idag är det bara drygt en procent.”

Vägen framåt

Panelen var enig om att Sverige behöver fler vägar till kompetensutveckling och att gränserna mellan offentlig och privat utbildning måste bli mer flexibla. Broström uppmanade staten att underlätta för universitetslärare att delta i privata utbildningsinsatser och att stärka incitamenten för individer att investera i sitt eget lärande.

Vi behöver bättre incitament för individer att köpa utbildning med egna pengar – för ofta vet de själva bäst vad de behöver lära sig, sa han.

Seminariet avslutades med en gemensam reflektion: utbildning är inte längre en sektor utan en växande marknad för kunskap, där samspel mellan offentlig finansiering, privata initiativ och teknisk innovation blir avgörande för Sveriges framtida konkurrenskraft.