Cleantech – falnad marknad på tredje vågen

Den 20 mars var det dags för det tredje seminariet i serien Gröna innovationer och hållbart entreprenörskap. Susanna Baltscheffsky, redaktionschef på Ny Teknik och seminariets moderator, inledde med att fråga den inbjudna panelen om vad cleantech har för status idag. Svaren gick från hetast 2007 och inte det stora buzzwordet idag till att cleantech är ett viktigt och nödvändigt område.

–        Hypen har mattats av, nu sker utgallringen av vilka företag som är konkurrenskraftiga, sa Magnus Rehn, Business Coach Cleantech, STING.

Magnus Rehn

Konstant underfinansiering av innovationer
Den avmattade hypen var något som Per Strömberg, professor Handelshögskolan i Stockholm, spann vidare på i sin dragning om riskkapitalets betydelse i finansieringen av innovation. Han menade att nya företag är svårfinansierade pga närvaron av hög risk och frånvaron av unikitet och tillväxtpotential.

–        Innovationer kan vara bärkraftiga från ett samhällsperspektiv men ändå inte lönsamma finansiellt. Det är svårt att hitta bra projekt, vi kommer alltid ha en underinvestering av innovationer.

Därför finansieras entreprenörer i tidiga skeden ofta av de tre f:en: friends, fools and families.

Per Strömberg berättade vidare att entreprenörer bör söka ”smarta pengar”, dvs att finansiären bör kunna bidra med mer än bara kapital, t ex med nätverk och kunskap. Styrkan hos riskkapitalet är att det gör just detta. Riskkapitalfonder vill dock få tillbaka sin satsning i ett 10-årigt perspektiv trots att få företag har gått från ax till limpa under den tiden. Forskningen visar dock att företag som får riskkapital växer snabbare och har en högre innovationstakt.

Staten bör gå in som köpare av gröna innovationer
Hur ser det då ut när det gäller cleantech-branschen? Enligt Per Strömberg drog den år 2011 in 10 miljarder amerikanska dollar i totala investeringar. I Sverige har marknaden krympt från över 100 fonder till en handfull, bl a Creandum och NorthZone är två riskkapitalfonder som finns kvar.

–        I dag är det big data och cloud computing som är buzzworden.

Tyvärr är riskkapitalfonderna för små för att institutionella investerare ska vara intresserade av dem. Institutionella investerare satsar därför främst på företag som Spotify och Groupon som kan skapa ett snabbt kapitalinflöde.

Staten har en viktig roll att fylla för att hantera detta marknadsmisslyckande, ansåg Per Strömberg, men tillade att statligt helägda fonder inte fungerar. Ett alternativ är att staten går in som köpare för att få ut gröna innovationer på marknaden. Silicon Valley skulle t ex aldrig ha utvecklats utan NASA och det amerikanska försvarsdepartementet. Det blir intressant att titta på hur Tyskland gör när de ska avveckla kärnkraften – då behövs liknande lösningar, avslutade Per Strömberg.

Förlustavdrag, personaloptioner och krediter på skattekontot på önskelistan
Därefter var det dags för Marie Reinius, avgående VD Riskkapitalföreningen, att ge sitt perspektiv på finansiering av cleantech. Hon målade upp en bakgrund där Michael Wood, tidigare amerikansk ambassadör i Sverige, skapade en lista över 50 svenska cleantech-företag med möjlighet att exportera till USA. Samtidigt startade Maud Olofsson ett svenskt miljöteknikråd, Swentech, och väldigt många investeringar gjordes i branschen under 2006 och 2007. I och med finanskrisen 2008 har riskkapitalsidan krympt ihop.

Marie Reinius, Björn Westerholm och Per Strömberg

Dessutom såg Marie Reinius ett problem med att göra satsningar på en föränderlig marknad, t ex subventionerades miljöbilar via vägtullar men spelreglerna justerades över tid. Vi måste få fram innovativa företag som kan förbättra vår miljö. Vad kan staten göra för att underlätta detta, frågade Marie Reinius retoriskt, och presenterade sedan en lista över förslag på hur företagen kan göras mer attraktiva för kapital.

Ett första förlag var ett förlustavdrag, ett andra att tillåta kredit på skattekontot, ett tredje att möjliggöra personaloptioner. Dessutom förordade Marie Reinius att statliga fonder borde kunna dra av investeringar i små och mellanstora företag som utvecklingskostnader. Ett annat förslag var en fond-i-fond-lösning där staten satsar pengar via t ex Almi Invest.

–          Staten kan dessutom hjälpa till genom att finansiera testbäddar och innovationsfabriker.

Uppfinningen är det lilla – att bygga bolag det stora
Björn Westerholm,  VD myFC, gav sedan entreprenörens perspektiv på riskkapitalmarknaden. Företaget, som säljer portabla bränslecellsladdare, startade som en spinout från KTH 2005. Idag har det 15 anställda och PR-satsningar har bidragit till att myFC vuxit.

–        Jag har träffat över 250 investerare så jag har gjort en del pitcher.

–          Bränslecellen är det lilla. Att bygga ett bolag runtomkring är det stora. Det gäller att bli av med start-up-romantiken och göra affär. Vi ägnar mycket av tiden till att positionera bolaget och produkten.

Björn Westerholm berättade att han vet vad bolaget aldrig kommer att göra. Det har vi lärt oss genom att själva testa det: att utveckla allianser eller utvärderingskontrakt med stora multinationella företag. Vår tid, vårt fokus och kontrollen över företaget hamnade i fara. Vi kommer inte heller söka nödfinansering i EU-projekt, det är för långsamt och tidskrävande, uppgav Björn Westerholm.

–          Det är kul att resa kapital, jag gör det varje dag. Det är det enda sättet att jobba om man inte har intäkter från första dagen.

Susanna Baltscheffsky

Cleantechs tredje våg är här!
Magnus Rehn, business coach på Sting, Stockholm Innovation and Growth, en affärsaccelerator som väljer ut 15-25 cleantech-projekt per år för att hjälpa dem till marknaden, gav sedan sin syn på cleantech-branschen.

–          Mängden cleantech-bolag har inte minskat, däremot är det brist på pengar till dem. Vi ser dock en tredje våg för cleantech inom impact tech, företagen vill göra skillnad genom att t ex lösa problem i tredje världen. Där är också marknaden större.

Vad gäller olika sektorer inom branschen såg Magnus Rehn att solenergisektorn gått på stora smällar genom att vara för het, något som kinesiska tillverkare bl a har bidragit till. Biogas och avfallssystem såg Magnus Rehn som ett kommande område eftersom det finns ett växande behov av att hantera sopor. Vattenrening såg han som ett tredje viktigt område.

Magnus Rehn betonade också vikten av tidigt kapital, ju tidigare verifiering av olika idéer desto bättre. Patent är också ett tecken på att företaget kommit så långt att det ses som mindre riskabelt att investera i. Magnus Rehn tipsade även om att små innovativa företag bör samarbeta med större bolag som ett sätt att snabbare nå marknaden. Trovärdigheten kring bolaget stärks också genom att företaget får en bekräftelse, något som sänder goda signaler mot investerare och kunder. Slutligen framhävde Magnus Rehn att branschen har en bra patenteringstakt och att svensk miljöteknik har ett gott rykte, något som fick bli avslutande ord för ett intressant seminarium.