Plattformsarbete är en av de viktigaste förändringarna som skett på arbetsmarknaden det senaste decenniet. Trots att endast en till tre procent av den globala arbetskraften arbetar via en plattform i så kallat gigarbete förväntas detta öka de närmaste åren. Samtidigt har frågor väckts om gigarbetarnas anställningsskydd som i de flesta fall skiljer sig markant från det skydd tillsvidareanställda åtnjuter. Andra talar om vikten av att inte hindra en växande framtidssektor med onödigt många regleringar. Detta är frågor som blir allt mer angelägna att reda ut i tider av kris.

Den 28 maj gjorde en djupdykning i gigekonomin baserat på data från den senaste rapporten från Global Entrepreneurship Monitor, under ett webbinarium. Medverkade gjorde Claire Ingram Bogusz, forskare House of Innovation Stockholm School of Economics, tillämpad IT  Göteborg universitet samt Fores, Marianne Olsson gig-expert och författare på Konsultboken, Jacob Rudbäck, vd och grundare Yepstr och Martin Svensson, universitetslektor BTH.

Totalt sett ökade svensk gig- och delningsekonomi från 8,4 procent under 2018 till 9,8 procent under 2019, berättade Svensson. Men tillade att mätsvårigheterna är betydande. Entreprenörer inom gig- och delningsekonomin förefaller dock komplettera och inte ersätta traditionellt entreprenörskap.

 Yngre, låginkomsttagare och män är överrepresenterade i gig- och delningsekonomin. Andelen män är ungefär fyra gånger större än andelen kvinnor.

Ingram Bogusz fokuserade på hur Coronakrisen kan komma att påverka giggandet. Hon menade att arbetsgivare efter en kris blir allt mer riskaverta vilket kan öka deras benägenhet att anlita giggare istället för att anställa.

42 procent av alla jobb som förloras  förväntas inte att återskapas efter krisen. Speciellt sårbara är s.k. “outsiders” som ungdomar och utrikes födda där ett utanförskap riskeras att cementeras.

Ingram Bogusz tillade att också är viktigt att gigarbetare åtnjuter ökad trygghet på arbetsmarknaden.

En anställning behöver inte vara tryggare än ett längre kontrakt som konsult och frilansare alternativt en giggare med många bokningar och högt betyg på sin plattform som populär snickare eller bud. Inte heller tillämpas inte ”sist in först ut”-principen, vilket visar att vanliga anställningar inte alltid är tryggast, sa Olsson i en kommentar.

Rudbäck menade att något som politiker och Skatteverk måste ta tag i är svårigheterna för giggare att göra rätt för sig.

När privatpersoner säljer tjänster till privatpersoner vet plötsligt ingen vad som gäller längre. Här har vi den största möjligheten att minska ungdomsarbetslöshet och integrera nyanlända men det finns ingen part som företräder giggarna.

Rubäck tillade avslutningsvis att gigekonomin är Sveriges nästa stora näring och då måste ett tydligt och enkelt regelverk finnas på plats.